Ett tal: ”En fest för kärleken”

P1070533

Jag skrev det här talet för några år sedan. Skriver ner det här på bloggen. Kanske någon vill låna. Låna och byta ut några ord. Låna och ta modet att ge ord för kärleken på något bröllop eller bara för att kärleken är mitt i vardagen:

 

En fest för kärleken

Detta är en fest för livet.

För mörkret, för ljuset,

för vägen som vinglar fram,

dikesrenens djup och nedförsbackens lätthet.

En fest för dagen.

Den börjar på morgonen.

Karin Boye får inleda kärlekens morgon,

hon skriver

BRYT UPP, BRYT UPP!

DEN NYA DAGEN GRYR

OÄNDLIGT ÄR VÅRT STORA ÄVENTYR.

Och över frukosten, som gärna får bli två frukostar,

den första och den andra

gör vi det genom Maria Wines ord

ATT VAKNA TILLSAMMANS

OCH MÖTA DEN BLÅÖGDA MORGONEN

OCH UTBYTA LEENDEN SOM VÄRMER

OCH VÄRNAR DEN NYA DAGENS FRAMTID.

För att över lunchen, den snabblagade vardagens blodpudding,

äta den med diktens lingonsylt och ser i kärlekens ljus

och vardaglighet att vi tillsammans får äta

GEMENSAMMA MÅLTIDER UPPLYSTA AV

LINGONSYLTENS RÖDA GLÄDJE

Kärlekens fest är alltid där vi är.

Den kan vara vardaglig och freda dammråttorna

som vilar i hörnen för att vi inte längre orkar med dem

och  samtidigt blomma upp som solen som

låter solkatterna smyga med osynliga fötter över samma golv.

Och vardagens klockslag

de där väntestationerna

av möten.

Vi möts.

Stretar på där vi är.

Köper mjölk, kaffe och leverpastej.

Vi är vardagens människor.

och vi tar varandra för givna.

Det är en vila i det.

ALL KÄRLEK BIDAR SIN TID

OCH VÄNTAR UT SJÄLVA OMÖJLIGHETEN

skrev Lars Forssell och ändå är vi så rädda

för just det.

Så ifrågasättande.

Är vi så rädda,

så som Karin Boye skrev

RÄDDA FÖR ATT DRUKNA I DET GRÅA?

Det som kommer med vardagens lunk.

Som när vi frågar varandra

Vill du ha lite mer kaffe?

Dela en apelsin med mig?

Att minnas den kärlek som kommer med ett ja.

Ann Smith diktade om detta

Å VAD JAG TYCKER OM DITT SÄTT ATT SÄGA JA.

För kärleken är aldrig ensam.

Den berättar att

INTET KAN HÄNDA EN AV OSS SOM
ICKE HÄNDER OSS TVÅ.

En vardagsfest. Sådan kan kärleken vara.

Den övervinner inte allt

men den kan vara nog så uthållig.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Ett tal: ”En fest för kärleken”

Fyraåringarna på bänken – hur ser vi på det?

P1070845Barn och pedagoger står och väntar på bussen. Det är förskoleklassen som är ute på äventyr. De är klädda så att vi alla ska se dem med synliga västar som berättar att barnen hör till den och den förskolan. Det är fint tänker jag alltid. Det är viktigt med dessa utflykter i staden: till parken, till biografen, till ett museum. Och jag beundrar pedagogernas ledarskap när de håller barnen på behörigt avstånd från farorna som kommer vid övergångsställen och att gå för nära kanten till gatan eller spåren vid tunnelbanan. Det dröjer innan bussen kommer. Barnen står hand i hand i ett led som kroknar en aning. Några barn sätter sig på den tomma bänken.

Det dröjer inte länge innan pedagogen säger till dem. De får inte sitta på bänken. De måste kliva ner och stå i led. Det som innan inte varit något problem blir nu ett problem. De vuxna säger till fyraåringarna att de andra barnen kanske också skulle vilja sitta på  bänken och att de nu blir ledsna för att de inte får det. Hur kan de tro att de bara kan sätta sig på bänken när det kanske finns andra som vill sitta på bänken?

Jag tänker på omsorgen som pedagogerna säkert vill ge men som de misslyckas med. Bänken har inte varit ett problem men blir det. Pedagogens uppmärksamhet blir barnens uppmärksamhet. Nu tittar alla på bänken. Någon vill sitta på den. De fyraåringarna som satt sig på bänken hade inga andra avsikter än att sitta på bänken och vänta på bussen. De tog ingens plats utan lånade allas. De hade heller ingen avsikt att vinna förmåner från andra. De ville bara sitta och vänta på bussen. Det fanns en bänk. De satte sig.

I all välmening har de vuxna gjort deras ”upptåg” till något större än vad det är. Det inte alla kan göra får inte några göra. Men barnen har inte tagit något på någon annans bekostnad. De satte sig för att det fanns en bänk.

 

Publicerat i Anpassning, Kommunikationen | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Fyraåringarna på bänken – hur ser vi på det?

Barn ordnar ordning och reda

Jag gav bort mina alfabetsböcker till en liten kille. Flera år senare är böckerna fortfarande hans favoritböcker. Böckerna blev höglästa av föräldrarna och när barnet kunde läsa själv så läste han böckerna med igenkänning och känsla av att kunna. Hans föräldrar såg honom ordna med böckerna och hur han lade ut dem i ordning och skickade mig en bild. Jag tänkte på den där förmågan till ordning och reda som barn kan skapa alldeles på egen hand.

Ordnar med böckerna! Pojke fyra år.

Ordnar med böckerna! Pojke fyra år.

Publicerat i Autodidakten, Hur lärde du dig att läsa?, Ordning och reda, Synligt läsande | Kommentarer inaktiverade för Barn ordnar ordning och reda

Stimulera, etablera och utveckla läsvanor

P1090870

Stimulera, etablera och utveckla läsvanor

Då det kommer till barn och ungas läsning krävs att vi både stimulerar, etablerar och utvecklar läsvanor.

Stimulans kommer med högläsning, skolbibliotekarien, skolbiblioteket, böcker i klassrummen och lärarledda samtal om litteratur och innehåll. Det kan betyda att lärare visar sin egen läsning och att böckerna är svåra att lägga ifrån sig. En läsande lärare visar att boken har en plats i lärarens liv. Att ta med sig en bok till matsalen (det har jag gjort många, många gånger och räknar frågor och visat intresse för boken till tio, elva elever per gång) och prata om den med en nyfiken hållning.

Att etablera läsvanor handlar om att möjliggöra för att läsa. Det handlar om att skapa utrymme för att läsa. Inte att vi förlägger läsandet i hemmet utan att vi säkerställer att vi får läsa i skolan och under skoltiden. Många elever behöver få läsvanor etablerade utanför hemmen. Skolan är en sådan plats. Lässtunderna ska vara återkommande och verka för att eleverna både kan kan träna att läsa och läsa för att uppleva, känna och tänka. Det handlar också om att se läsaren, vara nyfiken på vad eleven läser och inte fokusera på vad eleven borde läsa.

Att utveckla läsvanor handlar om att föra dialog kring läsning med dem som läser, de som inte tycker om att läsa, och utan att värdera söka hitta vägar som kommer genom att lyssna till hur eleverna tänker kring läsningen. Det betyder också att vi funderar över hur vi möjliggör för eleverna att läsa, hur vi ser på deras läsval och hur vi själva ger eleverna andra möten med litteratur än vad de själva väljer att läsa. Det kan vi göra genom att läsa högt och läsa det eleverna ännu inte kan läsa på egen hand. De pedagogiska samtalen bör innehålla inblickar i litteratur och faktatexter så att lärare kan tänka och fundera över de innehåll som kan betyda att eleverna får tänka, kommunicera och lära.

Publicerat i Barns rättigheter, Pedagogiska samtal, Strategier, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Stimulera, etablera och utveckla läsvanor

Att medvetet välja förhållningssätt

I mina böcker Undervisningen mellan oss och i Textsamtal och bildpromenader skriver jag om vikten av att välja förhållningssätt. Redan vid skolans yttre gräns beslutar jag mig för hur jag ska möta eleverna. Det betyder att jag gör medvetna val och att jag bestämmer mig för att jag ska verka genom de ord jag väljer. Exempelvis kan jag välja att vara tolerant, nyfiken och lyhörd. Det betyder att jag väljer att lyssna noga på vad eleverna säger och visa att jag är intresserad av elevens syn på de frågor jag lyfter in genom undervisning.

Om man vill läsa om vikten av att medvetet välja ett förhållningssätt kan läsa överläkaren Peter Strang tankar om vikten av detta i boken Att höra till. 

Hej HOPP!

Publicerat i Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Värdegrunden | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Att medvetet välja förhållningssätt

Föräldrarna skiljer sig och elevens värld gungar

När föräldrar skiljer sig kan skolan betyda den kontinuitet som äventyras i hemmet. Rutinerna kan verka tryggande i skolan. Men också att eleven får möta vuxna som kan förstå att läxorna inte längre kan göras hemma, eller att det inte är så enkelt att göra det man måste därhemma. Då föräldrar skiljer sig brukar jag förtäta kontakten med eleven, och inte för en kort tid utan över en längre tid. Det handlar inte om att rota i elevens hemförhållanden utan att trots att livet är i gungning sänka trösklarna till skolans innehåll. Det handlar om att se, förstå och vara generös. Det är nog viktigt att också förstå att barns sorg är randig och att verka i dessa mellanrum. Skolan pågår med sina innehåll och läraren hälsar varje dag välkommen, maten serveras och fritidsverksamheten erbjuder kontakt och sysselsättning. Det kan vara viktigt att inse vad skolan ger eleven av kontinuitet och lärande.

 

Publicerat i Konsultation av något slag, Läxor, Pedagogiska miljöer, Relationer och vänskap | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Föräldrarna skiljer sig och elevens värld gungar

Föreläst om kompletterande svenska i Aten

IMG_0643

En hel dag om hur att undervisa, omsätta kursplan och levandegöra innehåll.
Tack till alla i Aten, tack till alla ditresta. För samtal, återkopplingar och berättelser. Om skola, om skolsystem, om lärande och om platserna i Europa.

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Kommentarer inaktiverade för Föreläst om kompletterande svenska i Aten