Om man vill läsa något fantastiskt för barn, ungdomar, vuxna, pensionärer, en gammal igelkott, ett knytt, en dagsfärsk vän, en soltorkad Kanarieöturist, en retsticka, en julstressande farbror, en gammal tant med svart väska, en författare som glömt julorden, en vilsen traditionslös juluppsökare – så kan man alltid läsa Tove Janssons novell Granen. Den går att läsa i novellsamlingen Det osynliga barnet!
Om man vill läsa novellen Det Osynliga Barnet för några synliga barn, vuxna, blyga, gamla, arga, tysta, besvikna, bortglömda, utresta, inresta, högmodiga, kaxiga, cyniska, otrevliga, vuxna som glömt bort något barn, barn som vill bli arga så är det också alldeles utmärkt att läsa Det Osynliga Barnet som finns i novellsamlingen med samma namn. Där finns också den fantastiska berättelsen om Granen …
(Här är det nu frestande att reprisera hela texten om Granen som jag inledde med. Jag är inne på den där tanken med raketosten, alltså att man fortsätter i det oändliga. Nu gör jag inte det. Men tanken inföll sig … )