Global curriculum advicer in town…

I am having dinner with a global curriculum advicer tonight. I will bring my Swedish Curriculum to discuss how, yes HOW, we can do it, building it up in our classrooms.

I will eat, talk and listen!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Global curriculum advicer in town…

Lektionsförslag: Alfabetet – hur lär man sig det?

Någon söker efter hur man ska börja lära sig alfabetet?
Jag tror nog att man kan lära sig det i oändliga gånger och vid olika tillfällen. Låt mig tänka öppet:

Alfabetet är en mänsklig konstruktion. Det har väl tillkommit bokstäver under mänsklig utveckling. Det moderna alfabetet kom väl med skrivkonsten. Det är märkligt med alfabet. Det är bara att titta ned på tangenterna där vi nu skriver.

Tangentbordets uppluckring av alfabetet – men kul är det!

Tangentbordets alfabet är säkert konstruerat efter en genialisk idé som handlar om ergonomi eller hur hjärnan fungerar i relation till fingrarna och … tänk efter vilken oordning det är på alfabetet just på tangentbordet. Finns all anledning att orda mycket om just det. Kanske heller konstruera öppna frågor om detta fenomen.

Alfabetet i årskurs ett, men absolut inte i förskoleklassen och fy om ungarna kan det redan i förskolan:

Alfabetet i det skolexempel som finns från årskurs ett och framåt… A, B, C… är ju ganska märkligt lärande eftersom vi börjar lära de där små, och många av dem kan redan bokstäverna och läser också en hel del, men vi börjar med O. Både stora och lilla o… och då lägger vi fram en pedagogisk orm. Ungarna kanske i all hast tänker på Huggorm och då blir de genast utlärda att det är fel orm de tänker på. Detta är ju O-ormen! Inte Huggormen…för den börjar ju på H…och lilla h i en mening! Det är farliga saker att missförstå bilderna till alfabetet.

Alfabetsbilderna – några tankar om bokstaven o och den orm som automatiskt kommer fram i mitt inre… men vilken orm är det jag ser?

Bilderna till alfabetet är ju nästan synonymt med själva bokstaven. Då är det kanske farligt att ha orm till något som mångtydigt som huggorm, majsorm, boaorm och ja, alla de där ormarna. Själva ormen är ju ett samlingsord för massor av underavdelningar. Alltså andra ringlande ormar som försvinner bort om man stampar ordentligt i marken… ja, dvs, om de där ormarna inte hänger i träden och längtar förfärligt efter att äta upp en liten människovarelse… nu är vi inne i Djungelboken. Tur att djur inte vet hur vi gör alfabet av dem.

Jag funderar över vilka djur vi uteslutit ur alfabetet:

Varför finns exempelvis inte klädlus med? Och bladhorningen tycker jag skulle passa alldeles utmärkt? Hyenan också… Ja, nu är det som det är. Jag har bara en fråga – vet alla hur en räv ser ut om bokstaven R gestaltar räven. Får man googla på räv då? Får man gå ut och söka en youtubefilm om räv? Och om man gör det hur källkritiskt kan man utveckla sina elever då? Måste man inte fråga sig varför man alltid googlar och ser filmer på youtube?

Nåväl:

Sedan finns det skollistornas alfabet.

Det är den ordning som fröken eller magistern, eller de som arbetar i skolans med eleverna kallas – lärare, ropar upp i tid och otid. Detta namnalfabet är inte så roligt för den som alltid blir uppropad sist eftersom läraren aldrig gör en spännande lek av uppropen… alltid samma gravallvar – är Körling, Anne-Marie här?

– Ja, pep jag alltid. För jag var alltid där! I skolan. I huvudet hann jag tänka på allt annat. För jag hade lärt mig att det tog en stund innan mitt namn blev uppropat. Mitt K kommer ju i mitten. Den som hade ett namn på Ö brukade slänga sudd på den som hade ett namn som började på A, exempelvis Andersson. Kanske med två s eller ibland bara med ett s. Det frågade man alltid såna personer om.

– Ett s, eller två ess…

…och genast tänkte jag på ett ess i armen.

Lektioner och Undervisningar kring bokstäverna:

  • Alfabetets ordning är viktig.
  • Man kan hitta andra djur till sitt egna alfabet.
  • Man kan hitta egna bilder till sina bokstäver.
  • Man kan göra Pelles alfabet, Anne-Maries alfabet, man kan be om hjälp och göra ett alfabet, som Mats har gjort!
  • Man kan hitta på verktygsalfabet om man gillar slöjd.
  • Man kan hitta på ett fiskalfabet om man gillar fisk (jag skulle sätta dit makrillfiléer, men jag gillar inte smaken på dom – mer hur orden smakar.
  • Man kan alltid leva sitt alfabet. Idag gjorde jag en lista över min dag i alfabetet, Så här blev den:

Mitt liv i alfabetet

– denna dag ett alfabetsliv – Körling modellar för hur ska annars ungarna och eleverna förstå vad de ska göra:

A – Anne-Marie det är jag som gör mitt alfabet.

B – Bilringarna satt på bilen och inte på mig.

C – Clear day, sa jag då jag vaknade.

D – Det regnade inte då jag vaknade.

E – Emailen var trevliga, en middagsbjudning var jag bjuden på.

F – Fötterna orkade inte springa med mig idag. Vilken ursäkt!

G – Goda cashewnötter det här, sa jag och proppade munnen full.

H – Hur kommer det sig att mina glasögon är borta!

I – Idag är det min bokstavsdag!

J – Jag är jag och du är du!

K – Körling?  Här är jag!

L – Ljuset föll in över parkettgolvet!

M – Moderna tider var en film jag gillade för länge sedan.

N – Nyfikenheten drev mig ut för att köpa tidning. Köpte DN.

O – Ormarna i alfabetet förbryllade mig. Vilken orm är det?

P – Palsternackan i kylskåpet såg inte längre ut som en palsternacka.

Q – Que?

R – Rotfrukterna är rotlösa i mitt kylskåp.

S – Strunt samma, sa jag och slängde ut allihopa.

T – Tur var väl det!

U – Urverket är urdumt!

V – Varför inte en fika så här på eftermiddagen?

X – Jag kryssar över!

Y – Ylva heter inte min granne. Yfrog däremot ger mig fotografier.

Z – Zebradans är en teater med dansande zebror i. Gulliga!

Å – ÅH… kaffet är klart.

Ä – Ärliga alfabet tycker jag om.

Ö – Ö är ett ord! Hurra!

Förslag till alfabet:

  • Tonårsalfabet
  • Skolmatsalfabet
  • Favoritordsalfabet
  • Dumordsalfabet
  • Kafferepsalfabet
  • Djuraffärsalfabet
  • Slöjdalfabet

Frågan är varför vi har så få levande alfabet i skolan.

Vad sägs om:

  • Rektorns alfabet
  • Skolsköterskans alfabet
  • Bibliotikariens alfabet
  • Slöjdsalens alfabet
  • Idrottens alfabet
  • Kuratorns alfabet
  • Matsalens alfabet..
  • osv

Det ska åskådliggöras – Skolan är en läroplats. Men gärna med inslag

av humor och vänlighet!

Det är liksom A – och O!

Publicerat i Barns rättigheter, Styrdokumenten, Svenska, Verkligheten | Etiketter , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Folkrörelse – Tre bilder om förflyttelse

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Läxan blir bakläxa – ge hellre läruppdrag

Jag tycker skolan realiserar ut sin oförmåga om man ger läxor som föräldrarna ska hjälpa eleverna att göra. I de flesta hem blir det också konflikter: Den gamla matematiken möter den nya, fröken gör si och föräldern gör så.

Jag vill vända på resonemanget. Läxan ska vara en brobryggare mellan hem och skola och eleverna ska vara stolta barn som visar upp och fram sitt lärande i form av resonemang och reflektion och kanske i det enkla att få läsa upp ett arbete som eleven gjort under dagen. Jag hänvisar också till min krönika!

Jag vill  ha läxor men inte i läxans gamla förpackningar. Jag tänker att en hemuppgift exempelvis kan vara att undersöka en film på Youtube, välja en film där, som ska analyseras och diskuteras och som inte är möjlig att visa för att tekniken brister i klassrummet. Det finns mycket och många läruppdrag man kan ge eleverna som handlar om det vi gör  i skolan men behöver få infallsvinklar genom hemarbeten och utforskarsökanden.

I läxornas värld framstår dessvärre samtliga som misslyckade. Och de föräldrar som inte hinner köper sig till en läxutvecklare och så har vi skapat klyftor som är alldeles för stora i en skola för alla!

Här är min krönika om den tunga föräldrabördan att hjälpa sina barn med läxor då man absolut inte kan eller förmår. Det handlar inte om att inte vilja.

Publicerat i Barns rättigheter, Ordförrådet, Skolorden, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Bildpromenad: Det vidgade perspektivet!

Lektionsförslag: Bildpromenaden – Det mycket vidgade perspektivet

Man behöver inte en hel bild för att göra en bildpromenad. Det är så att verkligheten görs sig inte i helhet. Vi får den ofta i delar. Det är kanske inte så märkligt. Helheten får vi fantisera om. Och därför handlar denna bildpromenad om hur vi gestaltar en slags helhet. Låt oss börja, och givetvis är alla språk välkomna. Jag har gjort det här på svenska, engelska, syriska (fast jag inte kan men det gör inget för bilden, fotografiet stöttar min förståelse), spanska och tyska (som jag inte heller kan men bilden/fotografiet stöttar min förståelse). Jag låter alla språk komma till tals i klassrummet. Varför försitta chansen att vara mångordig och flerspråksfaldig? Aldrig någonsin. Dessutom är det befriande underbart och härligt för den språkliga självkänslan att få uttrycka sig på det språk som ligger närmast till hands (eller till hjärtat):

Bildpromenadens första fråga:

Sätt ord på det du ser:

Jag modellar svaren… men det är för att du ska få en idé om vad en bildpromenad kan leda till:

Jag ser:

  • Jag ser färgen blå
  • Jag ser något av stål
  • Jag ser färgen grå
  • Jag ser tunna stålpinnar…
  • Jag ser mark
  • Jag ser asfalt
  • Jag ser …
  • I see the colour blue
  • I see the ground
  • I see a part of a wheel

Bildpromenadens andra fråga:

Vad tänker du att bilden beskriver:

Jag tror:

  • Jag tror att detta är ett fotografi som gestaltar en del av en cykel
  • Jag tror att cykeln är blå
  • Jag tror att cykeln är delvis blå
  • Jag tror bara att själva hjulet är blått
  • Jag tror att den som har cykeln tycker om färgen blå
  • Jag tror att cykeln är parkerad och stilla
  • Jag tror att cykeln finns på en plats där det är asfalt
  • I believe it is a blue bicycle
  • Me gusto azul

Den tredje frågan:

Vad föreställer du dig utifrån detta fotografi

Jag föreställer mig:

  • Jag föreställer mig att den som cyklar på cykeln har en viss kärlek till färgen blått. Kanske att personen i fråga är blåklädd, kanske i sjömanskostym, ja, i själva verket en sjöman som älskar böljorna de blå…
  • Jag föreställer mig att cykeln är köpt på Försvarets överskottlager och att den i själva verket var militärgrön och att den som köpte cykeln inte tyckte om den färgen för den personen är pacifist… man kan fråga sig varför den personen då handlar hos försvaret… man kan ställa sig sådana frågor
  • Jag tror att det är en stadscykel.
  • Jag tror det är en parkerad cykel på en adress i staden, vilken stad det nu kan vara, men själva färgen blå får mig att tänka på att det kanske finns en strimma gult någonstans utanför fotografiet. Kanske sadeln är gul… och då kan man kalla cykeln för en Sverigecykel. Den kanske står utanför stadshuset med de tre kronorna, kanske är det en väldigt vacker invandrare som cyklat dit för att hämta sitt svenska medborgarskap och festa lite i blå hallen… vad vet jag… jag ser ju bara några ekrar och lite blått… oj så jag pratar…

Den fjärde frågan handlar om den negativa bilden

Den fjärde frågan i bildpromenaden är något om den negativa bilden. Den negativa bilden är det som inte alls sägs men som säkerligen har bidragit till fotografiets uppkomst:

I den negativa bilden ser jag (det är bra om eleverna får uttrycka helhetsmeningen, genom språket medvetandegörs det mesta, så låt eleverna få uttrycka det i sin helhet):

  • I den negativa bilden måste det ha funnits en fotograf som har tagit bilden
  • Det måste ha funnits en kamera
  • Det måste ha varit i dagsljus
  • Det måste ha funnit en cykel
  • Det måste ha varit en slags asfaltsgata, väg eller parkering

Den femte frågan man kan ställa är av mer källkritiskt slag:

Jag vill förhålla mig källkritisk genom att lyfta fram dessa frågor:

  • Jag förhåller mig källkritiskt genom att ställa frågan – är fotografiet skuret? Och i så fall varför då?
  • Jag förhåller mig källkritiskt genom att ställa frågan – vad vet jag om fotografen genom att titta på fotografiet? Kan jag tänka att fotografen är specialintresserad av cykelhjul? Färgen blå? Eller detaljer?
  • Jag förhåller mig källkritiskt genom att ställa frågan – varför är fotografiet taget? Vad är motivet? Var ska bilden publiceras?
  • Jag ställer mig källkritisk genom att ställa frågan – varför har fotografen Körling inte en riktig copyrightnotis?
  • Jag ställer mig källkritisk genom att ställa frågan – Jag har googlat på Körling och finner flera Körlingar och om jag klickar mig fram så hamnar jag på Körlings Ord, vilka är de andra Körlingarna och … det finns faktiskt en fotograf i Amerika som heter Körling, jag ställer mig frågan varför inte Körling har valt att vara mer exakt?
  • Jag ställer mig den källkritiska frågan om den där Körling har tagit en bild av ett annat fotografi och gör nu anspråk på att vara fotograf till detta fotografi?
  • Jag ställer mig den källkritiska frågan – tänk om också den fotografen har tagit sin bild från en annan fotograf?
  • Jag ställer mig massor av källkritiska frågor… och den viktigaste är – hur långt kan jag inte komma i mitt lärande genom att ställa mig källkritisk?

Lägg till en doft:

  • Jag skulle tro att det luktar en aningens av cykelolja
  • Jag tror det luktar avgaser för cyklar är i närheten av bilar.
  • Jag tror det luktar av någon sån där härlig rosenbuske som fanns i min barndom…som humlorna mjuklandade i och burrade upp sina kroppar och tog med sig frömjöl… nyponbuskar…

Bildpromenadens lyssnarfråga:

Vad kan det finnas för ljud kring detta fotografi:

Jag tycker mig höra:

  • Jag tycker mig höra barnskratt för någon ska ut med sin pappa och cykla på den blåa cykeln
  • Jag hör en buss, tror det är linje fyra…
  • Jag hör en motorcykel starta på en grusväg längre bort…

Bildpromenadens dialog:

Skriv en dialog om fotografiet och allt du nu har kommit fram till:

Jag modellar för att åskådliggöra, givetvis är allt vi processat din egendom, låna hejvilt av din granne och din klasskamrat och om inspirationen sinar så finns alltid din lärare. Låt mig visa dig hur jag gör:

Dialogen kring den blå cykeln, Anne-Marie Körlings text:

– Pappa, ska du ta den rosa cykeln eller den blå cykeln idag, frågar den färgstarke lilla ungen själv klädd i en prickig pyamas.

– Jag ska ta den prickiga cykeln, svarade pappan, själv klädd i svarta hängselbyxor och en gulsnygg skjorta, ja, jo, han såg ut som en geting men det sa den ljuva mamman som satt i hörnet av köket och sörplade kaffe ingenting om. Hon log ömt och tittade ned i Nationalencyklopediens uppslagsverk och läste på under rubriken Cykel… att måla om sin cykel.

– …

Elevernas gensvar kan stötta lärarens utveckling ofantligt:

– Anne-Marie, menar du att man ska skriva så där?

– Nja, skriv som ni vill, så skriver jag som jag vill. Låt oss mötas och diskutera våra texter om … vad säger ni… 20 minuter… eller fem eller nästa dag…? Jag är idel öra… men nu måste jag få fortsätta min dialog om den blåa cykeln. Jag är en sån där lärare som gör det jag ber eleverna göra. Teaching by doing. Jag har en inre bild av vad det kan betyda. Det är en helt annan bildpromenad.

Egna lärarreflektioner:

Detta är en lektionsmodell av vad en bildpromenad är och kan verka till. Den är givetvis mycket muntlig. Det betyder att klasskamrater och andra i rummet tillför sin kunskap och sitt språk. Ju enklare bilder/fotografier/meningar (ja, det går att göra exakt samma sak med en mening (jag lovar att visa lite senare idag)) desto större diskussioner. Jag har gjort dessa bildpromenader med ettor, tvåor, treor, fyror, femmor, sexor, sjuor, nior och med lärare, fortbildare och en och annan privatperson med specialintresse. Jag ska ha en sittning i mitt pedagogiska kök med någon som är intresserad. Det blir spännande.

Publicerat i Bildpromenaden, Frågekonsten | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | 15 kommentarer

Skolans dualistiska begreppspar

Skolans dualistiska begreppspar

Detta med antingen eller. Verklighetens samtal handlar mer om dualism är om mångfald. Dessvärre. Det är den snabba lösningen. Svart eller vitt. Själv står man där med sin färglära!

För att förtydliga – vi sätter ord mot ord. Då är orden objekt. Därför är de inte knutna till person. Det blir lättare att handskas med dem då. Och då vi ser dem kan vi börja göra det svarta och det vita en aning mer oskarpt. Det är inte motpolerna som är intressanta – det är spänningen mellan motpolerna, dem vill jag åt. Skillnaderna också.

  • kan – kan inte
  • ansvarstagande – ansvarsförskjutning
  • bedöma – fördöma
  • berätta – felrätta
  • tyst läsning – kommunikativ läsning
  • frånvaro – närvaro
  • mitt klassrum – vår skola
  • individ – grupp
  • schema – cross-the-curriculum
  • barn – elev

Det finns oändligt många fler dualistiska begreppspar att ställa oreda i. Den diskussion som omsluter dualistiska begreppspar är viktig. Det ställer saker på sin spets.

Lärande handlar om att delvis

befinna sig i något obekvämt.

Publicerat i Skolorden | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

Söndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting… behovet av att trotsa

Söndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting… behovet av att trotsa!

… det var en gammal sång vi sjöng i skolan för att lära oss veckodagarna. Jag lärde mig veckodagarna men kunde inte låta bli att göra något på söndagarna. Jag insåg att trots är också en lärande egenskap. Man måste trotsa. Därför är det så bra med trösklar, små staket att klättra över, antaganden som är en aning för kryddade med ”så-är-det” nedslag. Trots och göra annorlunda och nytt behöver något att ta avstamp från.

Söndag gör jag vad jag vill,

vad jag vill, vad jag vill…

Publicerat i Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen, Värdegrunden, Verkligheten, Visionerna | 1 kommentar