I am having dinner with a global curriculum advicer tonight. I will bring my Swedish Curriculum to discuss how, yes HOW, we can do it, building it up in our classrooms.
I will eat, talk and listen!

Man behöver inte en hel bild för att göra en bildpromenad. Det är så att verkligheten görs sig inte i helhet. Vi får den ofta i delar. Det är kanske inte så märkligt. Helheten får vi fantisera om. Och därför handlar denna bildpromenad om hur vi gestaltar en slags helhet. Låt oss börja, och givetvis är alla språk välkomna. Jag har gjort det här på svenska, engelska, syriska (fast jag inte kan men det gör inget för bilden, fotografiet stöttar min förståelse), spanska och tyska (som jag inte heller kan men bilden/fotografiet stöttar min förståelse). Jag låter alla språk komma till tals i klassrummet. Varför försitta chansen att vara mångordig och flerspråksfaldig? Aldrig någonsin. Dessutom är det befriande underbart och härligt för den språkliga självkänslan att få uttrycka sig på det språk som ligger närmast till hands (eller till hjärtat):
Jag modellar svaren… men det är för att du ska få en idé om vad en bildpromenad kan leda till:
Den fjärde frågan i bildpromenaden är något om den negativa bilden. Den negativa bilden är det som inte alls sägs men som säkerligen har bidragit till fotografiets uppkomst:
Jag vill förhålla mig källkritisk genom att lyfta fram dessa frågor:
Vad kan det finnas för ljud kring detta fotografi:
Jag tycker mig höra:
Skriv en dialog om fotografiet och allt du nu har kommit fram till:
Jag modellar för att åskådliggöra, givetvis är allt vi processat din egendom, låna hejvilt av din granne och din klasskamrat och om inspirationen sinar så finns alltid din lärare. Låt mig visa dig hur jag gör:
– Pappa, ska du ta den rosa cykeln eller den blå cykeln idag, frågar den färgstarke lilla ungen själv klädd i en prickig pyamas.
– Jag ska ta den prickiga cykeln, svarade pappan, själv klädd i svarta hängselbyxor och en gulsnygg skjorta, ja, jo, han såg ut som en geting men det sa den ljuva mamman som satt i hörnet av köket och sörplade kaffe ingenting om. Hon log ömt och tittade ned i Nationalencyklopediens uppslagsverk och läste på under rubriken Cykel… att måla om sin cykel.
– …
– Anne-Marie, menar du att man ska skriva så där?
– Nja, skriv som ni vill, så skriver jag som jag vill. Låt oss mötas och diskutera våra texter om … vad säger ni… 20 minuter… eller fem eller nästa dag…? Jag är idel öra… men nu måste jag få fortsätta min dialog om den blåa cykeln. Jag är en sån där lärare som gör det jag ber eleverna göra. Teaching by doing. Jag har en inre bild av vad det kan betyda. Det är en helt annan bildpromenad.
Detta är en lektionsmodell av vad en bildpromenad är och kan verka till. Den är givetvis mycket muntlig. Det betyder att klasskamrater och andra i rummet tillför sin kunskap och sitt språk. Ju enklare bilder/fotografier/meningar (ja, det går att göra exakt samma sak med en mening (jag lovar att visa lite senare idag)) desto större diskussioner. Jag har gjort dessa bildpromenader med ettor, tvåor, treor, fyror, femmor, sexor, sjuor, nior och med lärare, fortbildare och en och annan privatperson med specialintresse. Jag ska ha en sittning i mitt pedagogiska kök med någon som är intresserad. Det blir spännande.
Skolans dualistiska begreppsparDetta med antingen eller. Verklighetens samtal handlar mer om dualism är om mångfald. Dessvärre. Det är den snabba lösningen. Svart eller vitt. Själv står man där med sin färglära!
För att förtydliga – vi sätter ord mot ord. Då är orden objekt. Därför är de inte knutna till person. Det blir lättare att handskas med dem då. Och då vi ser dem kan vi börja göra det svarta och det vita en aning mer oskarpt. Det är inte motpolerna som är intressanta – det är spänningen mellan motpolerna, dem vill jag åt. Skillnaderna också.
Det finns oändligt många fler dualistiska begreppspar att ställa oreda i. Den diskussion som omsluter dualistiska begreppspar är viktig. Det ställer saker på sin spets.