Jag är på vift i skolvärlden

Jag vet inte hur många skolor jag har besökt. Det är lite synd. Det har jag inte dokumenterat alls. Borde ha gjort. Det är därför det är så viktigt att börja dokumentera. Det ser kanske lite fjuttigt ut när man börjar. Men det är i efterhand som det ger effekt. Idag går jag in i skolvärldar:

  • till Skolverket
  • till Huddinge
  • till mig själv – jag är en skolvärld – det är du också!
Publicerat i Formativ bedömning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Jag är på vift i skolvärlden

Formativa bedömningar – formativa förhållningssätt

De formativa bedömningarna ser jag mer som ett formativt förhållningssätt. Jag är lärare. Jag befinner mig därför i lärandet. Jag dokumenterar det jag ser och uppfattar av lärande. Jag noterar vad som händer om jag talar lärande med eleverna. Jag utvecklar undervisningar i samspel med de upptäckter jag gör. Jag samspelar således med individen och lärandet, gruppen och lärandet, innehållet och lärandet. Jag ser hela rörelsen. Och den värnar jag. Jag skulle vilja säga att det formativa förhållningssättet är spännande, lärarutvecklande, professionellt, roligt, utmanande och undervisningsframkallande.

Det sista ordet är mitt eget – lusten att undervisa syns i detta

Körlings Ord:

Det formativa förhållningssättet är undervisningsframkallande!

Det betyder att det formativa förhållningssättet bidrar till att

  • lära mig om lärandet
  • utveckla undervisningar i samspel med elevernas lärande
  • bygga läroplan och kursplan i relation till elevernas kunskaper – såväl enskilt som kollektivt.
  • självobservation av lärarens betydelse för elevernas utveckling
  • medvetandegöra processerna – strategierna och undervisningens fokus
  • se här och nu för att utveckla undervisningen imorgon.
  • lärarens dagliga lärarutveckling
  • elevernas lärande i relation till vad jag gör som lärare

Det handlar alltså parallellt med elevernas utveckling också om lärarens professionalisering.

Publicerat i Formativ bedömning, Frågekonsten, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Strategier, Styrdokumenten | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Lektionsförslag: Modella, gör lika, gör eget

Alla mina lektioner är uppbyggda på samma sätt. Innehållet däremot varierar oändligt. Här är en skriftlig lektion. De flesta är muntliga och gemensamma. Alla får yttra sig och tänka. Alla får bidra och genomföra. Ingen är utanför. Det är hela min omslutande tanke.

Så här tänker jag:

  • Jag modellar tydligt hur man ska göra. Eleverna får bygga upp talet genom att bidra med detta. Allt som eleverna kan bidra med ska in i undervisningen.
  • Jag modellar högt och tydligt hur jag gör, hur jag tänker och hur jag löser uppgiften.
  • Efter att jag har modellat får eleverna ställa frågor, lägga sig i, ge sina synpunkter, argumentera för sina lösningar. Genom att jag modellar hur jag tänker så sätts elevernas tankar också igång. Dessa ska ut i rummet tänker jag. Alltså låter jag eleverna berätta och prata.
  • Vi gör några gemensamma modeller utifrån den uppgift vi ska jobba med. Detta brukar leda till att några elever försvinner ut till sina arbeten, de som har förstått får lämna och de som vill ha mer får stanna. Jag modellar tills alla förstår. De som förstår tidigare ska inte sitta kvar och vänta. Vänta försöker jag minimera så långt det är möjligt.
  • I arbetsbladet som jag har gjort syns några tal, ett fåtal tal, som eleven ska göra och det på ett papper eller i sin arbetsbok. Det ska synas att det är uträkningar. Hellre mycket skrivet än finskrivet. Det är läroprocessen vi ska titta på. Inte på något fint skrivet. Det ska däremot vara tydligt och lätt att följa. Tanken alltså.
  • Därefter följer det moment som är svårast. Kan man och förstår man syns det då man konstruerar egna uppgifter. Detta är mycket svårt. Detta gör jag alltid. Det är också väldigt roligt. Eleverna får friheten att erövra hela lärandet. De ska också lösa sina uppgifter och dela med sig av sina uppgifter till varandra. Många gånger har jag funnit att just i detta moment syns förståelsen eller bristen av den fullt ut. Det är inte farligt om man inte förstår för då undervisar jag igen. Då börjar jag om från punkt ett och så gör vi det hela lite mer tydligt och jag lägger stor omsorg på hur jag presenterar allt igen.
  • Alla samlingar kring mig är frivilliga. Kom om du vill ha mer! är anslaget. Ansvaret blir då elevens. Under min omsorg.

Detta är en modell av en hel tanke. Den genomsyrar allt det jag gör. Innehållet kan vara vad som helst. Ja, jag kopplar det till kursplanerna eftersom att jag har mitt uppdrag där.

Hur som helst – det är fokus på lärandet – och det fokuset ställer jag in.

Vad betyder det här för eleverna och lärandet:

  • läroprocessen fokuseras
  • innehållet blir avgränsat
  • samspelet ökar med innehållet
  • elevdemokrati i elevens bidrag till undervisningen
  • kursplanerelaterat
  • mångfaldsundervisningar
  • elevens ansvar för sin utbildning
  • elevens tillgång till sin utbildning
  • elevens rätt att utbilda sig
  • möjlighet att utvärdera förståelse
  • möjlighet att närvara i lärandet
Publicerat i Klassrummet, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Strategier, Styrdokumenten, Verkligheten, Vygotskij | 1 kommentar

Lektionsförslag – berätta om ditt lärande

Jag ställer alltid frågor om elevernas lärande. Det gör jag dagligen. Det kan handla om matematik, geografi – ja alla ämnen i kursplanerna. Detta för att medvetandegöra att lärandet hos eleven står i fokus. Jag gör detta muntligt, kollektivt, enskilt. Jag ser utvärderingarna som en väg till den utveckling vi ska göra i klassen. Den är både en utveckling vi gör ihop i gruppen och en utveckling vi gör i var och en av oss. Jag värderar inte svaren. Jag söker förstå min roll i dem. Och omsätta till mitt uppdrag.

Publicerat i Formativ bedömning, Frågekonsten, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lektionsförslag – berätta om ditt lärande

SPRÅKSLA! Tove Janssons muminspråk

Det finns många lekspråk att leka med i skolan. Man kan tala i-sprikit. Då får man ersätta alla vokaler med i. Det är roligt. Här är en lektion där jag talade som mumintrollens Tofslan och Vifslan, två karaktärer som får en framträdande roll i Tove Janssons Trollkarlens Hatt, som för övrigt är en underbar högläsningsbok.

Och allt jag skrev till mina elever såg ut så här den dagen!

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för SPRÅKSLA! Tove Janssons muminspråk

Vårt benekande språk i skolan – vi realiserar ut oss själva

Skolans negativa språk – vänd på språket

  • Vi ska stötta – varför inte utmana
  • Vi ska rätta – varför inte beskriva det som ÄR rätt
  • Vi ska tysta – varför inte läsa något högt eller börja med att ge ett innehåll
  • Vi ska skicka iväg ut – varför inte lösa problemet här och nu
  • Vi ska leta fel – varför inte undersöka hur just det här går att förstå
  • Vi berättar vad eleven kan – men så säger vi bara det som eleven borde kunna
  • Vi ringer hem när det går fel i skolan – aldrig när eleven gjort något bra
  • Vi pratar mer om det vi misslyckas med än om det vi lyckas med – Varför inte låta lärarkollegiet vill, våga och kunna
  • Vi pratar alltid om bristen på tid – varför inte berätta vad vi gör och faktiskt hinner
  • Nu ska ni vara tysta och lyssna på mig – Det jag sedan säger ska vara värt att lyssna till

Jag tänker att vi kan realisera vårt yrke med vårt språk. Det är inte hela lösningen. Men det är en del av problematiken. Hur vi talar skapar också våra tankar. Det går att styra med rätt frågor, rätt ord och vända halvtomma glas till halvfulla. Det är en övningssak. Det handlar också om vad man vill se. Vad vi vill göra kan vi lätt åstadkomma med våra ord.

Sen kan vi börja leva orden!

Publicerat i Kommunikationen | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Vårt benekande språk i skolan – vi realiserar ut oss själva

Rätt och felkulturen: ”Men det måste ju vara något fel…”

– Det måste vara något fel, säger den jag talar med i telefonen. Förstår du inte det! Det måste vara något fel.

– Jo kanske att jag förstår att det måste vara något fel, men jag tänker inte så. Jag tänker här och nu. Jag kan inte påverka det som var en gång, eller söka förklaringar där, jag kan bara göra något här och nu. Det spelar inte så stor roll…

– Men du måste ju förstå att felet måste hittas, du vill väl ha en förklaring, säger personen ganska så arg och högljutt… du vill väl det?

– Men här och nu skapar jag något nytt. Det kan inte vara så att det som var igår måste förklaras idag. Idag kan det som var igår förklaras i ljuset av det nya. Men det som var igår kan hindra mig att se något nytt och inte ge mig redskap att se just nu och här. Vi är här och nu!

– Men felet då, du måste väl…

– Nej jag ser inte så på saker och ting. Jag ser här och nu. Och det har tagit mig väldigt lång tid att komma hit. Det som förklarades som fel gör ingen skillnad för det som sker idag. Jag har ingen användning av felet för att förklara det som sker här och nu. Det som händer händer precis nu. Och den stunden måste jag ta vara på. Det är den pedagogiken jag tar fasta på.

– Men det är ju något fel på hela din tanke… säger den jag talar med.

– Jag ser inte så på det… jag ser inte det som är rätt eller fel… vem vill du själv helst möta… vem vill du helst bli förklarad av, förstådd genom och hur vill du se möjligheterna?

Publicerat i Formativ bedömning, Läraryrket och lärarrollen, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , , , , , , , , | 2 kommentarer