Jag vet inte hur många skolor jag har besökt. Det är lite synd. Det har jag inte dokumenterat alls. Borde ha gjort. Det är därför det är så viktigt att börja dokumentera. Det ser kanske lite fjuttigt ut när man börjar. Men det är i efterhand som det ger effekt. Idag går jag in i skolvärldar:
De formativa bedömningarna ser jag mer som ett formativt förhållningssätt. Jag är lärare. Jag befinner mig därför i lärandet. Jag dokumenterar det jag ser och uppfattar av lärande. Jag noterar vad som händer om jag talar lärande med eleverna. Jag utvecklar undervisningar i samspel med de upptäckter jag gör. Jag samspelar således med individen och lärandet, gruppen och lärandet, innehållet och lärandet. Jag ser hela rörelsen. Och den värnar jag. Jag skulle vilja säga att det formativa förhållningssättet är spännande, lärarutvecklande, professionellt, roligt, utmanande och undervisningsframkallande.
Det sista ordet är mitt eget – lusten att undervisa syns i detta
Det betyder att det formativa förhållningssättet bidrar till att
Det handlar alltså parallellt med elevernas utveckling också om lärarens professionalisering.
Alla mina lektioner är uppbyggda på samma sätt. Innehållet däremot varierar oändligt. Här är en skriftlig lektion. De flesta är muntliga och gemensamma. Alla får yttra sig och tänka. Alla får bidra och genomföra. Ingen är utanför. Det är hela min omslutande tanke.
Så här tänker jag:
Detta är en modell av en hel tanke. Den genomsyrar allt det jag gör. Innehållet kan vara vad som helst. Ja, jag kopplar det till kursplanerna eftersom att jag har mitt uppdrag där.
Hur som helst – det är fokus på lärandet – och det fokuset ställer jag in.
Vad betyder det här för eleverna och lärandet:
Jag ställer alltid frågor om elevernas lärande. Det gör jag dagligen. Det kan handla om matematik, geografi – ja alla ämnen i kursplanerna. Detta för att medvetandegöra att lärandet hos eleven står i fokus. Jag gör detta muntligt, kollektivt, enskilt. Jag ser utvärderingarna som en väg till den utveckling vi ska göra i klassen. Den är både en utveckling vi gör ihop i gruppen och en utveckling vi gör i var och en av oss. Jag värderar inte svaren. Jag söker förstå min roll i dem. Och omsätta till mitt uppdrag.
Det finns många lekspråk att leka med i skolan. Man kan tala i-sprikit. Då får man ersätta alla vokaler med i. Det är roligt. Här är en lektion där jag talade som mumintrollens Tofslan och Vifslan, två karaktärer som får en framträdande roll i Tove Janssons Trollkarlens Hatt, som för övrigt är en underbar högläsningsbok.
Och allt jag skrev till mina elever såg ut så här den dagen!
Jag tänker att vi kan realisera vårt yrke med vårt språk. Det är inte hela lösningen. Men det är en del av problematiken. Hur vi talar skapar också våra tankar. Det går att styra med rätt frågor, rätt ord och vända halvtomma glas till halvfulla. Det är en övningssak. Det handlar också om vad man vill se. Vad vi vill göra kan vi lätt åstadkomma med våra ord.
Sen kan vi börja leva orden!
– Det måste vara något fel, säger den jag talar med i telefonen. Förstår du inte det! Det måste vara något fel.
– Jo kanske att jag förstår att det måste vara något fel, men jag tänker inte så. Jag tänker här och nu. Jag kan inte påverka det som var en gång, eller söka förklaringar där, jag kan bara göra något här och nu. Det spelar inte så stor roll…
– Men du måste ju förstå att felet måste hittas, du vill väl ha en förklaring, säger personen ganska så arg och högljutt… du vill väl det?
– Men här och nu skapar jag något nytt. Det kan inte vara så att det som var igår måste förklaras idag. Idag kan det som var igår förklaras i ljuset av det nya. Men det som var igår kan hindra mig att se något nytt och inte ge mig redskap att se just nu och här. Vi är här och nu!
– Men felet då, du måste väl…
– Nej jag ser inte så på saker och ting. Jag ser här och nu. Och det har tagit mig väldigt lång tid att komma hit. Det som förklarades som fel gör ingen skillnad för det som sker idag. Jag har ingen användning av felet för att förklara det som sker här och nu. Det som händer händer precis nu. Och den stunden måste jag ta vara på. Det är den pedagogiken jag tar fasta på.
– Men det är ju något fel på hela din tanke… säger den jag talar med.
– Jag ser inte så på det… jag ser inte det som är rätt eller fel… vem vill du själv helst möta… vem vill du helst bli förklarad av, förstådd genom och hur vill du se möjligheterna?
