Föreläst idag – om matematik!

Postat den 19/10/2011 av Anne-Marie Körling

Tack Norrköping! Jag tillförde lite Tranströmermatematik: Ett kilo vägde 700 gram!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Då en timme är en kvart
  2. Matematik och läsning; Att väga böcker
  3. Temadagar – varför inte kursplaneorienterade?
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Matematikundervisning | Kommentarer inaktiverade för Föreläst idag – om matematik!

Lekområde – detta mycket, mycket viktiga område

Postat den 19/10/2011 av Anne-Marie Körling

Det var redan på lärarhögskolan jag funderade över  övergångsobjekt. Alltså det vi behöver för att känna oss trygga, de saker som är fulltankade av någon annan, kanske en mamma, en pappa, ett hem. Rent rumsligt kom jag att fundera över övergångsrummen. Tänkte så om skolan. Vilka är dessa rum? Vad betyder de för eleverna? Vem är eleven i olika rum? Jag funderade och undrade. Jag såg elever vara lekfulla i korridorer. Jag såg elever gömma sig undan stora platser. I rabatten byggdes kojor i buskarna. Andra rum, inre rum, rum för något annat mitt i alltsammans.

Jag funderar mycket över lekområdet. Det yttre lekområdet och det inre. Jag tror att tiden krävs för lekutrymmet, det inre, den där tanken får vandra lite som den vill, planterad ur det yttre och omkringrusande i det inre. Vi måste skapa luft, syre och taklöshet för barnen. Det är inte farligt att känna, tänka, grubbla och fundera. Vi måste för att skapa djup i det fortrusande ge tid för något så viktigt som samspelet mellan det yttre och det inre. Jag funderar vidare och tänker kring Donald Winnicots tankar om detta område – så kallat lekområde! Kanske är det där själva meningen uppstår?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Bibliotek!
  2. Bully – sista dagen att se denna mycket, mycket viktiga dokumentär
  3. Om det inte finns ett bibliotek …
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , | 1 kommentar

En angelägen artikel om det pedagogiska rummet

Postat den 19/10/2011 av Anne-Marie Körling

Vi är många som har blivit intervjuade om klassrummets miljö i tidningen Chef & Ledarskap, nr 5, 2011. Jag tycker att jag är rätt tydlig om vad jag anser vara ett klassrum och hur lärandet ska byggas in i det rumsligt. Det är inte ett trivselrum, inte ett förvaringsrum utan just ett lärande rum! Läs och fundera! 

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det pedagogiska rummet: Vad gör vi med barnen i skolan?
  2. Klassrumsorganisation – en miljö där att lära kan gestaltas
  3. Det pedagogiska rummet: Det intetsägande rummets krav
Publicerat i Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Om jag vore rektor, Pedagogiska miljöer | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för En angelägen artikel om det pedagogiska rummet

Gränserna, de är så vackra!

Postat den 19/10/2011 av Anne-Marie Körling

Molnets skugga över landet. En gräns. Landets möte med vattnet. En gräns. Så tydlig är gränserna.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Fotografi: Land, hav och det blåa
  2. Tolka Ronja Rövardotter eller något om gränserna för växandet!
  3. Där gränsen är en gräns
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Gränserna, de är så vackra!

Eleverna måste få berätta vilken hjälp de vill ha

Postat den 19/10/2011 av Anne-Marie Körling

Lärare får ofta hjälpa elever. Frågan är hur. Den frågan måste vi ställa eleverna. Vi kan inte bara börja hjälpa dem utan att fråga vilken hjälp de behöver och hur de vill ha hjälp. Det betyder också att vi måste och bör berätta om hur man kan få hjälp och stöd. Det handlar om att få eleven att förstå hur hjälpen kan ges och att eleven själv kan ansvara för hur och vilken hjälp eleven vill ha.

En form av hjälp är att bara få sitta i närheten av sin lärare, att hämta stöd i närvaron. Lev Vygotiskij beskriver att den som kan påverkar den som inte kan med sin närvaro. Jag har prövat detta, hur jag genom min kunnande närvaro påverkar lärandet hos mina elever, som om de lånar något ur blotta närvaron. Det här påverkar i sin tur klassrumsorganisationen. Om jag behöver kunna slå mig ned hos elever utan att flänga omkring i klassrummet så måste jag skapa ett sådant klassrum. Det har jag gjort. Jag tillåter också förflyttningar i rummet, frivilliga sådana, och eleverna har kommit för att sitta bredvid mig där jag har suttit. Jag står inte bland mina sittande elever.

Nåväl, på vilket sätt vill du ha hjälp? frågar jag min elev. Då man gör det är det viktigt att man låter eleven tänka och fundera över hur hjälpen ska se ut och hur mycket hjälp eleven faktiskt behöver. Jag kom att skriva ned vad eleverna berättade. Och oj så kloka de var med sina svar. Hjälp kan vara så mycket, så mycket. Det är också viktigt att man som lärare inte stressar på, skyndar snabbt, trots att det kan vara en känsla man har som lärare. Varje möte mellan en lärare och elev syns i klassrummet, andra elever lär genom att lyssna och vara i närheten av det som samtalas och sker av lärande. Det är en stor lärandemöjlighet för fler då två diskuterar dilemman. Ofta behöver jag som lärare inte göra mer än närvara. Oftast är det min närvaro som är själva lösningen.

  • få högläsa texten för en lärare
  • få sitta bredvid för att hämta eller låna ur ett Vygotskijperspektiv
  • få prata om sitt tänkande kring uppgiften
  • få visa uträkningarna
  • få ordning på var felet ligger
  • få stöd i sin osäkerhet


Inlägg som berör samma teman:

  1. Förhållningssätt i klassrummet: Vad kan jag få för hjälp?
  2. Att få hjälp och att vara expert
  3. Hur vill du ha hjälp?
Publicerat i Barns rättigheter, Klassrummet, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogik | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Eleverna måste få berätta vilken hjälp de vill ha

Många kan mer än de får tillåtelse att visa

Postat den 18/10/2011 av Anne-Marie Körling

När skolan inte kommunicerar innehåll och lärande med eleverna kan läraren omöjligt veta vad och eleven kan. Jag talade med några elever som berättade att de kunde det mesta av det de gjorde i matematiken, att de uppfattades som bråkiga elever, och att de fick höra att de inte arbetade som de skulle. Mest gnäll och skäll med andra ord. Då jag fick prata en längre stund med eleverna kom det fram att de inte kände sig utmanade utan tyckte det var tråkigt. Att de fick göra saker de inte utvecklades av. Jag tror det är ett stort problem i skolan. Den att eleverna kan och inte får berätta det. Att de genom sina berättelser om det vi undervisar också kan komma att kritisera den. Då följer inte läraren lärandet utan tvingar in i den undervisning som är planerad och utstakad.

Vi talar ofta om att eleverna inte kan – vi talar alldeles för sällan om vad eleverna kan! Det borde vi göra.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att uppmuntra lärare! Det värmer mer än ni kan ana kollegor!
  2. Böckerna i de många språkens värld
  3. Samarbete kan vara väldigt många saker
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Många kan mer än de får tillåtelse att visa

Det stora HURet i skolan!

Postat den 18/10/2011 av Anne-Marie Körling

I KURSPLANERNA: 

Jo, det är det här med HUR. Den stora pedagogiska frågan är överlämnad till skolan, till lärarna och till eleverna. Det vi har fått med våra kursplaner är VAD och VARFÖR. Hur vi omsätter kursplanerna vilar i professionen, med eleverna och tillsammans med lärarkollegium och i samspel med forskning.

I LÄROPLANEN!

Detta HUR! Läroplanens inledande sidor, de är ganska få men väldigt innehållsrika och reflektionskrävande. De inledande sidorna däremot har mycket att säga om det HUR vi har att omsätta och förvalta. Där finns ramar för det kreativa HUR vi kan skapa i varje klassrum och i varje skola. Jag har en dröm om att vi i läraryrket börjar berätta för varandra om HUR vi gör lektioner, HUR vi skapar lärande tillsammans med eleverna, HUR vi omsätter kursplanerna. Låt oss tänka att vi har en läroplan, vi har kursplaner och vi skapar 100 undervisningar ur det vi har. Jag är övertygad om att vi kan skapa något som får betydelse för skola, för läraryrket och för elevernas lärande utveckling.

TAKLÖSA DISKUSSIONER FÖR HURet!

Men det krävs pedagogiska diskussioner där taket ska vara högt, ja om inte taklöst för den kreativitet som skolan kan och bör famna. Jag vägar överge min vision om skolan. Jag tror på yrkets möjlighet. Men för att vi ska kunna göra verkligheten så rik behöver vi skapa gemenskap med styrdokumenten. Däri ligger en slags frihet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla”
  2. Lgr 11 – Crosscurriculumtankar
  3. Lgr 11: Läroplanens ska verka i kursplanerna
Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Det stora HURet i skolan!