En kursplan för August Strindberg i skolan, från år ett till år nio

Skärmavbild 2013-08-16 kl. 7.18.03 PM

 

 

 

 

 

 

 

När ska man börja undervisa om litteratur och text. Inte kan man väl läsa Strindberg för barn i årskurs tre? Om man vill och känner egen lust kan man undervisa om Strindberg i årskurs ett, två, tre och fyra … för att fortsätta. Jag tänker mig en slags progression, och den är allmänt hållen. Jag har valt att utgå från Hemsöborna, men man kan ta vilken textrad som helst.

Strindberg i årskurs 1:

Läraren högläser med iver och entusiasm (teaterinlevelse) meningen, kanske har läraren ett höganäskrus om halsen, kanske i en svångrem, om inte så svischar läraren in som ett yrväder i klassrummet och säger:

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”

Det får eleverna härma och säga efter. Hur kan läraren klura ut. Lärare kan sådant.

Strindberg i årskurs 2:

När eleverna kommer in som yrväder kan lärare glatt ta emot dem med orden:

”Han kom som ett yrväder en aprilafton … ”

Eleverna kan få förklara i egna meningar vad ett yrväder är för något, hur man kommer som ett yrväder och vad ett yrväder kan vara för något. Vad tänker vi själva? Vad är ett yrväder? Frågan är öppen och det kan den vara också då vi ställer den.

Strindberg i årskurs 3:

Härma litteraturmeningar och skriv egna:

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i ensvångrem om halsen.”

Jag modellar några skrivna meningar som kan stå som modell för eleverna:

  • Han kom som ett snöbollskrig en vinterdag i november och hade en ryggsäck hängande på axlarna.
  • Hon kom som ett yrväder en novembermorgon och hade en korvmacka i ett halsband om halsen.
  • Hunden kom som ett yrväder en sommardag och hade ett koppel hängande efter sig.

Strindberg i årskurs 4

Vem var Strindberg? Varför ska vi veta något om honom? Hur såg Strindberg ut? Beskriv Strindberg? Skriv brev till Strindberg? Vi kan visa några fotografier av honom och hur hans skrivplats såg ut. När såg Strindberg glad ut? Ta egna självporträtt, se ut som Strindberg?

Strindberg i årskurs 5

Strindberg skrev sagor. Om man vill läsa ”Blåvinge finner Guldpudran” (1915) så möter man en man som förälskat sig i en ö. En ö förälskade sig mannen i:

”möjligen liknade denna ö ett förgätet barndomsminne eller en vacker dröm. Han köpte ön, byggde en villa och planterade allehanda ljuvliga träd, buskar och blomster. Havet låg utanför: egen brygga hade han med flaggstång och vita båtar; eka stora som kyrkor beskuggade hans hus, friska vindar ströko över granskande ängar. Han hade maka, barn, tjänare, dragare; han hade allt men en sak fattades honom, det var en småsak … ”

Kursplanerna i svenska, bild, geografi, biologi:

Detta kunde bli en bild, en teckning, en målning. Eller så kan eleverna leta efter en bild, ett fotografi som de tycker stämmer med texten. Det kunde också bli ett innehåll som handlar om artrikedomen: om träd, buskar och blommor. Och vi skulle också kunna fundera över vad det är som saknas:

  • ett dockhus
  • en hängmatta

är det 28 elever är det 28 ord som står i listan. Åskådligt och uppskrivet. Vi kan också låta perspektivet bli en kvinnas. Då byter vi ut man mot kvinna. Det är en kvinna som köpt ön … vad saknar hon?

  • en hammare
  • en drömfångare
  • en brunn
  • en snickarbod

Strindberg i årskurs 6

Strindberg ville göra guld, han lärde sig fotografera, och måla. Hur gör man guld? Vad är en alkemist? För in Strindberg i kemin. Det fanns massor av föreställningar om vad man kunde skapa och så försökte man. Idag vet man mer om hur guld är sammansatt och hur allt som är glimmar inte är guld. Men det är en annan sak. Hur tänkte Strindberg? Hur tänkte människor på 1800-talet? Vad fanns inte då och vad fanns idag? Och hur är det med anden i flaskan? Har det med kemi att göra?

Strindberg i årskurs 7:

Att se någon av de filmatiseringar som finns – kanske den gamle inspelningen med Allan Edwall och Sif Ruud, alltså Carlsson och Madame Flod. Se här och få massor av tips. Nu kanske ni tror att unga människor inte vill se långsamma program där någon kommer som ett yrväder i april utan mer vill se annat. Men jag vet unga människor som ligger i badkaret och har datorn med sig och tittar på gamla såpor från 70-talet och tycker att livet är helt underbart. Eleverna vet inget om den gamla tiden om de inte får se den. Det gäller att själv tro på det man gör. Vid det här laget har eleverna hört något om Strindberg så nu borde en hel berättelse sitta fint. Kanske lyssna!

Strindberg i årskurs 8:

Ett halv ark papper. Vad kan man väl skriva på ett halvt ark papper. Den här lektionen skulle jag vilja göra på många sätt. Strindberg skrev sitt liv i ett halvt ark papper. Om konsten att skriva om sitt liv. Ett CV kanske.

Strindberg börjar ”Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom  våningen för att se om han hade glömt något.”

Strindberg avslutar ”Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han ände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma som aldrig hade fått det!”

Skärmavbild 2013-08-16 kl. 7.43.27 PM

 

 

 

Strindberg i årskurs 9:

Läraren högläser inledningskapitel ur August Strindbergs böcker. Eller låter eleverna lyssna till fyra inledningskapitel ur olika böcker. Vad går att känna igen? Vad är olika? Vem berättar? Vilka starka ord finns? Vilka ord behöver förklaras? Vilka ord kan man förstå i sammanhanget? Här är lite citat.

Eleverna får läsa olika Strindbergstexter och söka dramatisera dem. Om Tjänstekvinnans son … bara titeln kan vi lära om, använda och hitta på liknande:

  • Busschaufförens dotter
  • Kontorsvaktmästarens gosse
  • Cottonstickarens pojk
  • Alkemistens flicka
  • Arbetsförmedlarens unge
  • Apoteksbiträdets son

Vi kan sedan skriva berättelser om vilka vi är eller hur det skulle vara att vara barn till en busschaufför, en alkemist… ja, vad som helst.

Lyssna på en underbar inläsning – om ni undervisar i franska – så lyssna till Strindbergs ett halvt ark! 

******

Ja, den här kursplanen utifrån Strindbergs litteratur är ett förslag. Vi kan göra liknande med Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Ulf Stark, Albert Camus, Astrid Lindgren, Evert Taube …

Det här är inte en fråga om en kanon, utan undervisningen ska breddas och vidgas. Vi ska in i litteraturen! Rakt in i boken!

Kunskapskraven är allmänbildande.

Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Styrdokumenten | 6 kommentarer

Skolutveckling: Kollegan i rummet intill

Skyltdocka med glasögon Körling fotograferar 2012

Kollegan intill kan mer än du anar. Var nyfiken på kollegan. Fråga, undra, knacka på. Ställ frågor – Hur skulle du göra? Hur tänker du? Får jag dela en fråga med dig? Vad tänker du om?

Och om dörren känns en aning svår att öppna så bekräfta med något som öppnar den:

– Jag är så nyfiken på din undervisning. Jag såg att eleverna skrattade så gott … berätta!

Den skolutveckling som kan ta fart via bekräftelse och nyfikenhet, ja också förvåning! Den sker då vi möts och vågar mötas.

Kollegialitet Körlings Ord

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Frågekonsten, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Skolutveckling: Kollegan i rummet intill

Skolutvecklingens snabba nej

Körling fotograferar 2013
  • – Jag har funderat på …
  • – Jag har tänkt att göra så här i mitt klassrum …
  • – Jag har bestämt mig för att pröva …

Den där viktiga skolutvecklingen som tar vid då en lärare verkligen tänker göra en förändring, pröva något nytt, undersöka om det som står i skolverkets råd verkligen går att göra i det egna klassrummet, den skolutvecklingen. Den som kommer av lärarens egna vilja och ur eget undersökande av hur. Den viktigaste skolutvecklingen. Den som gör att något kan förändras, den där läraren är.

Och så berättar läraren för kollegan intill. Så här tänker jag pröva, kan läraren säga. Istället för de nyfikna frågorna: ”Berätta? Hur tänker du? Spännande, hur tänker du göra då? Varför och när? Får jag höra hur det blir? Jag är så nyfiken” kommer det omedelbara:

– Nej, så kan du inte göra!

Onknappen, den där lust och nyfikenhet finns för att göra förändringar, pröva något nytt om än så litet, trycks effektivt av. Offläge. Den inre frågan som väcks i läraren, den om osäkerheten, den om varför tänkte jag så, den om att inte tillhöra kollegiet, den om att bli avfärdad, den där reflektionen inte växer utan stannar i sin linda.

Vi kan ställa oss frågor. Nyfikna och öppna. Den som blivit avvisad, den som tystats kan kanske efter en tid ställa en nyfiken fråga – Inte? Berätta?! för att öppet och kollegialt vänligt (svårt men det går) fråga för att få veta.

 

Publicerat i Frågekonsten, Hinder för lärande, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Verkligheten, Visionerna | Kommentarer inaktiverade för Skolutvecklingens snabba nej

Så mycket vi redan gör, kan och tänker

Tintin i blåsväder, Körling fotograferar 2011

Ibland får vi saker att göra eller diskutera. Vi får dem från ovan. Ofta tänker jag att vi redan gör, vi tänker redan om och vi gör massor av det vi får att göra och omsätta. Men vi ser inte vårt eget läroplansbyggande i praktiken, vi tar frågorna som kritik och ser dem som frågor som är ställda för att vi inte gör, så vi försvarar oss. Men vi kan tänka om, stanna upp en stund, reflektera över det som sänds in till lärarkollegiet, till läraren –

  • Vad vet jag redan nu om det här?
  • Hur tänker jag pedagogiskt kring frågan?
  • Vad är det jag redan nu gör?
  • Hur förklaras det här i läroplanen och kursplanerna?

Det finns så mycket kompetens i lärarkåren. Den måste få utrymme. Ett stort, stort utrymme.

Publicerat i Kommunikationen, Lärarens språk, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort, Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Så mycket vi redan gör, kan och tänker

Pedagogiska samtal – mot djupare innebörder och förändring

Körling fotograferar 2013

De pedagogiska samtalen ska och kan uppstå så fort lärare träffas. De läroplansnära frågorna kan vi skapa genom att ta en mening ur läroplanen och göra om den till en fråga. Det är en enkel sak. Låt oss ständigt vända på läroplanens text och göra frågor av den. Då kan vi se att vi är i kommunikation med texten. För läroplanen ställer sig intill oss lärare och frågar om vårt hur. Den är om detta HUR vi ska samtala.

1) Jag tar en mening ur Lgr 11, s 9:

Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. 

2) Den är en omfattande mening. Så jag gör den en aning mindre:

Elevernas ska få möjlighet att … arbeta tillsammans med andra. Lgr 11, s. 9

3) Då meningen är skapad kan jag göra om den till en fråga:

Hur gör vi så att eleverna får möjlighet att arbeta tillsammans med andra?

4) Denna fråga ska leva i skolan under en hel vecka. Vi ska prata om den. Vi ska undersöka den. Vi ska fråga eleverna om den? Vi ska ge varandra tips och förslag på hur vi gör det möjligt för eleverna att samarbeta? Vi ska leta efter artiklar och rapporter om samarbeten? Läsa forskarnas teorier? Samtala om det vi vet och det vi kan förändra? Dela! Lyssna! Delge! Och genom att vara generösa och tillåtande – låta allt få finnas. Inte värdera njuggt eller värdera som redan prövat och inte funkat. Vi måste komma åt våra strategier för undervisning och hur vi genomför läroplanen i praktiken.

5) Låt oss dokumentera allt som kommer synliggöras, det vi redan gör:

  • Jag introducerar ett arbete och sedan lägger jag frågor på golvet. Jag säger åt eleverna att varje fråga kräver fyra samtalspartner. De får fritt välja fråga.
  • Mina elever får börja med att diskutera en öppen fråga …
  • I gymnastiken får vi samspela med hur att göra regler för nya spel och sätta ihop hinderbanor
  • …

Är vi 25 pedagoger har vi 25 förslag. Alla nedskrivna. Låt oss tänka att vi utan krav berättar om det vi redan gör. Då har vi fått 25 förslag att berätta om, pröva genom och förklara hur skolan svarar på läroplanen, vi har fått syn på varandras genomföranden, och vi får en karta att pröva genom.

6) Vi kan presentera vår hur-lista för eleverna. Höra deras synpunkter. Vilka de känner till och vilka de vill pröva att använda sig av. Vi kan då se hur vår undervisning ser ut i verkligheten och hur vi medvetandegör det arbete som sker under pedagogiska samtal för eleverna. Det som äger rum i skolan påverkar skolan kontinuerligt.

7) Osv. Vecka efter vecka. En ny fråga. En ny kartläggning. Ett nytt delande. En skola som växer ur läroplanen. Blir den. (Min vision! och jag står för den!).

 

Publicerat i Pedagogiska samtal, Synligt läsande, Verkligheten, Visionerna | Kommentarer inaktiverade för Pedagogiska samtal – mot djupare innebörder och förändring

Den mycket speciella skolstarten och uppgiften med den!

Körling fotograferar 2013

Det måste kännas speciellt att skolstarta för eleverna. Kan vi lägga ordningsregler och formalia åt sidan åtminstone den första dagen och ta vara på lusten och glädje att ses och återses. Kan vi sätta sprätt på glädjen över att vara tillsammans igen, visa lugn och tillit till vad skolan har att ge! Inte genast sätta pressen på eleverna, stressen i organisationen, oron i läraren. Inte genast ange klockslag utan hålla armarna öppna, vida för det lärande vi tillsammans ska åstadkomma.

– Matematiken kommer göra dig nyfiken. Visste du att …

Ge något att förvånas över. Prata läroplan och kursplaner som vore de spännande och trovärdiga, inte fyllda med måsten och ska. Utmana med frågor som pekar in mot ämnen och framtida lärande:

Uppgift: 

Om femton år är ni alla läroplansförfattare. Vilka är kurserna? Hur tar vi kurs mot kursinnehållet då? Gör en reklamkampanj för ämnet kemi, matematik och musik!

Publicerat i Inkludering, Kommunikationen, Lärarens språk, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Den mycket speciella skolstarten och uppgiften med den!

Min dagliga läsundervisning och frågorna jag ställer mig:

Då jag började undersöka min egen undervisning ställde jag mig själv frågor. Dessa skrev jag ned på ett papper och det pappret bar jag omkring med i klassrummet. Då lektionen var över frågade jag eleverna om de hade sett eller upplevt något av det jag hade önskat förverkliga. Så här kunde ett frågepapper se ut:

Litteraturfrågor till mig själv, Körling undervisar 2000-talet någongång

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Min dagliga läsundervisning och frågorna jag ställer mig: