Jag har alltid arbetat med skönlitteraturen i skolan. Ett av de mest interaktiva och roliga har varit att dela litteraturen med varandra. Varje dag låg fem blädderblock på golvet, pennor i tusch, och olika uppdrag att lämna ifrån sig. Alltså:
1)Dagens mening som du vill dela med dig av till dina klasskamrater. Närhelst du hittar någon mening, skriv upp den på blädderblocket.
2) Eleverna får gå och skriva när de vill, hur många gånger de vill och arbetet är självständigt.
3) Innan dagen är slut, innan lektionen är slut visar jag som lärare vikten av det delade. Jag högläser för eleverna de litterära meningar de delat med sig. Eleverna får också läsa sin egen men alla läser varje mening högt. Det är stort fokus på meningen.
4) Meningarna hängs upp i klassrummet. De finns överallt att läsa. Eleverna kan närhelst de vill gå till de uppsamlade meningarna och läsa en mening, låna den, få inspiration att skriva, få grammatiska idéer, få nya idéer och får härma, låna och vidareutveckla.
5) Jag kan modella att jag lånar en mening för mitt fortsatta skrivande, eller att jag lånar en mening så att jag kan förklara hur jag känner mig. Lektionerna är mycket muntliga. Vi läser text som författare givit oss.
Långsiktigt
Jag arbetade så här sedan 2000. Som alltid då man prövar nytt, lite tveksam, försiktig och undersökande, ska det fungera? Om eleverna skulle springa fram till blädderblocken genast och att själva läsningen skulle gå om intet? Men då eleverna upptäckte att den här aktiviteten och möjligheten var något bestående så kom eleverna själva att känna lugn, de behövde inte stressa och ställa sig i kö. Det var inte ett arbete som försvann. Köerna avtog till blädderblocken. Läsningen fortsatte och det frivilliga att dela kom att bli mönster. Detta är en frivillig delning av meningar. Inget måste. Över tid skriver varenda elev en mening. Det som är absolut viktigast är att detta arbete får mening och sammanhang genom lärarens återkoppling och att mening skapas kring arbetet.
Elever samverkar och medverkar
Arbetet utvecklades senare till att vi kom att fokusera på olika meningar, eleverna hade mängder av idéer. Dessa måste få komma ur eleverna och genom dem inte genast ges av läraren. Lärares iver måste ibland stillas för elevernas kreativitet. Vi kom under åren fokusera på meningar som var:
- långa meningar med många skiljetecken
- roliga meningar som fick läsaren att skratta
- meningar som vi inte förstår
- början på dialoger
- frågor som författarna skriver
- många stora bokstäver i en mening
- engelska ord i svenska meningar
- får vi ge engelska meningar också?
- matematikmeningar
- geografimeningar
- faktatexternas meningar
Eleverna har mängder av förslag. Det är bara att ge dem utrymme. Eleverna ska få påverka och medverka till lektionernas innehåll. Det är mitt uppdrag att skapa möjligheter för det. Jag deltar för övrigt i alla former av delande. Låt säga att vi arbetar med frågorna:
Jag modellar
Låt oss tänka att jag visar er om hur vi samlar frågor ur texten. Jag utgår ifrån Tove Janssons bok: Brev från Klara, 1991.
Mina meningar blir:
- Gick det bra?
- Vad var det som var på tok?
- Har du talat med Karin?
- – Är hon glad?
- – Hur menar du?, sa jag.
- – Är den irrationell nu igen?
Som ni ser blir meningarna olika. Ibland börjar frågan utan talstreck. Ibland gör den inte det. Ibland är den ställd utan avsändare. Ibland är den inte det. Ibland finns det ord som man inte förstår. Ibland förstår man hela meningen. Undervisningen kan ta fart genom åskådliggörandet av hur författare skriver och hur vi själv kan skriva. Vi får därmed syn på mångfald och variationer. Den muntliga skrivningen tar också vid. Låt oss besvara frågan som är ställd. Vilken fråga väljer du?
Jag väljer att besvara frågan
– Är den irrationell nu igen?
Mitt svar blir:
– Nej, nej, nej. Den är inte irrationell. Jag ska beskriva vad jag menade. Man tar två ägg och så lite mjölk, lite mjöl och vispar ihop det. Man får inte glömma saltet, och en nypa socker. Jag menade att vi skulle göra pannkakor.
Från boken till oss alla
Så här utvecklades lektionerna, att ta från boken, dela med oss av författares frågor och besvara dem muntligt i rummet. Ja, vi skrev också men huvudsakligen var det muntligt. Det är tillåtet att härma varandra, det är tillåtet att ta samma fråga. Eleverna har suttit i cirkel och de har alla deltagit i aktiviteten.
Det som utvecklades var:
- Att härma av författaren
- att stava som författaren
- att synliggöra olikheter att skriva
- att synliggöra skiljetecken
- att få uppslag att skriva
- att meningar kan delas
- att stava efter modell (alltid se hur ord stavas när de finns där framför oss)
- att uttrycka sig med många ord
- ensvars försvann till förmån för hela uttalade meningar
- lusten att dela
- meningarnas betydelse för språkutveckling. Man kunde alltid låna en mening för att bättre kunna uttrycka sig såväl med liknelser som med känslor
- boken syntes i rummet
- delaktighet och påverkan i undervisning
- ökad muntlighet
- ökad medvetenhet om meningar och hur man skriver dem.
Detta är ett elevarbete i årskurs fyra. Eleven hade gått och grubblat på en av frågorna som en annan elev hade delat med sig av. Så här blev texten eleven skrev. Observera att det är lång betänketid från att muntligt skriva till att skriva ned det man muntligt grubblat på. Eleverna har ett tankeutrymme. Jag har en längre plan än det omedelbart omsatta.
Om ni gör eller prövar – återkoppla gärna!
