Anne-Marie Körling

Eleverna är uppmärksamma på sina lärare. Oavsett om man tror att de inte är det så skulle jag säga att eleverna är just det – uppmärksamma på sina lärare. Det betyder att eleverna följer det läraren gör, säger, visar. Om vi undersöker (alltså inte kontrollerar) detta skulle vi lärare kanske ge innehållet en större och mer betydande plats i undervisningen. Vi skulle kunna skala bort en hel del saker, dvs, att sluta ordna för vårt innehåll, utan faktiskt ge innehållet genast. Jag har föreslagit att man genast börjar högläsa för eleverna istället för att tysta och stilla eleverna. Genom högläsning är lektionen igång nästan omedelbart och eleverna får något mycket viktigt av sina lärare – ett omedelbart innehåll. Detta samlar eleverna, ger läraren stöd att att ordna lektionernas förutsättningar samt har stöd i läroplanens Lgr 11 övergripande mål att ge eleverna språkutvecklande möjligheter.

Lektionerna ska komma igång genast tänker jag alltid. Det får inte bli massa tråkig spilltid utan innehåll. Det gör att eleverna tappar fokus därför att läraren har tappat det.

Jag tänker alltid – att hålla undervisningen är som att hålla ett glas vatten. Om jag håller min undervisning som ett glas vatten och inte släpper innehållet så lär sig eleverna så mycket av koncentration därför att läraren agerar stöd för koncentrationen. Men om läraren släpper sitt fokus, alltså släpper glaset med vatten, så faller det i marken och vattnet rinner ut och glaset krossas. Denna tanke har burit min undervisning under flera år. Jag bär alltid ett symboliskt vattenglas med mig in i klassrummet!

– Om detta skriver jag i min kommande bok ”Nu ler Vygotskij” som utkommer i höst.