Geocaching – jag är mycket tveksam!

Japp! Då var jag såld då! Fullkomligt nyfiken och lycklig. Utan att ens ha börjat på riktigt. Har just engagerat en person i geocaching. Hon är tveksam av naturen. Inte med på noterna för att hon vill tänka själv. Inte känna sig köpt. Tycker i princip att allt som är viktigt handlar om verklig kommunikation. Och att geocaching inte handlar om det. Därför ska hon av princip inte geocacha!

– Jag är en aning misstänksam! förklarar personen.

– Jaha, säger jag.

Samma person har nu skaffat en app, skriker av lycka i telefonen över hittade cacher i sin omnejd, förbannar tunga regnmoln som hindrar promenaden:

– Jag har ju för sjutton inga regnkläder… jag måste ut! Jag har ju en uppgift… måste ut. Och visste du att … visste du att … jag har just lärt mig att … det här visste jag inte om …

Och det handlar om kommunikation. Vi får en plats ihop. Skapar gemenskap mellan varandra och med platsen. Detta skulle bums in i undervisningen. Geografin skulle bli ett höjdarämne. Kanske skolans roligaste.

För geocaching innebär också att människor korresponderar om sina cacher, sina platser och ger nya infallsvinklar – alltså kunskapsberikar.

I telefonen gapar personen högljutt:

– Det finns olika svårighetsgrader… Nu skiter jag i regnvädret och drar iväg ut. Fy sjutton vad världen är rolig. Vet du att den cache jag ska leta reda på är utlagd av Herr och Fru Hasselnöt! Hi hi!

 

Publicerat i Autodidakten, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogik, Redskapen, Relationer och vänskap, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , | 4 kommentarer

Eleverna följer lärarens fokus

Eleverna är uppmärksamma på sina lärare. Oavsett om man tror att de inte är det så skulle jag säga att eleverna är just det – uppmärksamma på sina lärare. Det betyder att eleverna följer det läraren gör, säger, visar. Om vi undersöker (alltså inte kontrollerar) detta skulle vi lärare kanske ge innehållet en större och mer betydande plats i undervisningen. Vi skulle kunna skala bort en hel del saker, dvs, att sluta ordna för vårt innehåll, utan faktiskt ge innehållet genast. Jag har föreslagit att man genast börjar högläsa för eleverna istället för att tysta och stilla eleverna. Genom högläsning är lektionen igång nästan omedelbart och eleverna får något mycket viktigt av sina lärare – ett omedelbart innehåll. Detta samlar eleverna, ger läraren stöd att att ordna lektionernas förutsättningar samt har stöd i läroplanens Lgr 11 övergripande mål att ge eleverna språkutvecklande möjligheter.

Lektionerna ska komma igång genast tänker jag alltid. Det får inte bli massa tråkig spilltid utan innehåll. Det gör att eleverna tappar fokus därför att läraren har tappat det.

Jag tänker alltid – att hålla undervisningen är som att hålla ett glas vatten. Om jag håller min undervisning som ett glas vatten och inte släpper innehållet så lär sig eleverna så mycket av koncentration därför att läraren agerar stöd för koncentrationen. Men om läraren släpper sitt fokus, alltså släpper glaset med vatten, så faller det i marken och vattnet rinner ut och glaset krossas. Denna tanke har burit min undervisning under flera år. Jag bär alltid ett symboliskt vattenglas med mig in i klassrummet!

– Om detta skriver jag i min kommande bok ”Nu ler Vygotskij” som utkommer i höst.

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , , , | 1 kommentar

Lärarens sociala kompetens

Social kompetens? Vad är det egentligen?

Den tysta eleven som är blyg och gör sina arbeten, hjälper sina kompisar mer i det dolda, skriver fantastiska berättelser och ombeds vid utvecklingssamtal att utveckla sin sociala kompetens. – Ta för dig mer! och allt det som kan slungas mot en person som inte vill vara i centrum, eller kanske det epicentrum där kraften är som som starkast, utan mer för sig själv för att arbeta med det som eleven vill.

Den som ska äga social kompetens i klassrummet är läraren. Social kompetens handlar om att behärska samspelet med andra människor, sammanjämka olika viljor, kompromissa om det behövs och fatta nödvändiga beslut.

Vad en socialt kompetent lärare bör göra för sina elever är att möjliggöra för eleverna att tala, diskutera, prata, småmumla, uttrycka sig och det muntligt. Jag läser i DN 26 maj 2011, att:

”Visst har det alltid varit svårt för personer som inte kan prata för sig. Jag tror att arbetsmarknaden för de individerna tyvärr har krympt.”

Och då gäller det förstås att ge eleverna ett rikt språk, låta eleverna samtala och uttrycka sig, spegla sitt ordförråd i någon annan människa och se hur orden faller och tas emot. Det är också viktigt att veta att allt som sägs inte är relevant. Det går att uttrycka sig tydligt och stringent utan att orda för mycket. Det betyder att det är innehållet i det som sägs som räknas och hur innehållet uttrycks och framförs. Det ska vi utbilda eleverna i. Uttryckskonst!

 

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lärarens sociala kompetens

Tack för att jag fick coacha lärandet!

Jag har haft förmånen att tala utbildning, läroplan, elevernas skolanknytning, lärarens viktiga roll och betydelse, klassrumsorganisation, kursplaner, läroplanen, lärarens medvetna ämnesspråk samt formativa och summativa bedömningar. Jag har studerat elevdemokrati och elevernas språkutrymme och elevaktiviteterna kring matematik. Ja, egentligen allt det som är skola. Att vara mitt i skolan är den största utmaning jag vet.

Tack alla elever, lärare, specialpedagoger och rektorer!

 

Publicerat i Konsultation av något slag | Etiketter , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Tack för att jag fick coacha lärandet!

Stockholm!

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Stockholm!

Marathon … jag kan titta på avståndet

Vägar som leder rakt ut och långt in i horisonten fungerar för mig som en marathonutsikt. Jag ser långt men rör mig inte ur fläcken!

Att se så långt ögat når!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Marathon … jag kan titta på avståndet

Geocaching – Skattsökargeografi! Kommunikationsgeografi!

Jag tror att geocaching kan bli en riktigt äventyrlig och lycksökarmöjlighet mitt i vardagen och för ämnet geografi. Jag tänker mig att själva geochachingen kan handla om skattsökargeografi eller kommunikationsgeografi, ja varför inte lokalkommunikationsgeografi … nu måste jag för ordningens skull göra en lista på vad jag tänker är geochaching:

  • skattsökargeografi
  • kommunikationsgeografi
  • textrörlighetsgeografi

Oavsett vad vi kallar det så kan vi knappast negligera denna möjlighet för skolan. Detta lekfulla sätt kan vi kontakta varandra genom plats och genom rörelse, vi sätter kartan i fokus, kommunikationen om plats, historia, berättelser och lär oss genom att vi själva söker upp. Vi blir skattsökargeografer och orienterar oss från karta ut i verkligheten. Och jag tänker på Sven-Eric Liedmans ord – Det finns inget så vanligt att det inte rymmer ett uns av det främmande! Jag kommer se på vanliga platser med nya ögon.

Publicerat i Styrdokumenten, Verkligheten | Etiketter , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Geocaching – Skattsökargeografi! Kommunikationsgeografi!