Skolanknytning – ett nytt begrepp och nytt innehåll har jag skapat tillsammans med ”Skolans psykologi”. Låt mig beskriva den pedagogiska aspekten av detta begrepp.
Skolanknytning är ett skapat ord av två seperata – skola och anknytning – som utgör en ny tanke kring elever och elevers skolgång och lärande kopplat till elevernas välbefinnande och hälsa. Skolanknytning kan och ska i det pedagogiska perspektivet kopplas till läroplanen och kursplanerna. För att må bra och lära sig i skolan så handlar skolanknytningen om tankarna och människosynen i läroplanen och ordet skola handlar i en snävare bemärkelse om innehållen i kursplanerna.
Den nya skollagen träder i kraft 2011 och ger elevhälsan ett nytt och mer specifikt uppdrag – den att verka för lärandet i skolan. Det betyder därmed att elevhälsan och skolan har ett gemenskap uppdrag vilket kan samlas under begreppet lärande. Elevens rätt att få utvecklas i skolan, ”uppleva växandets glädje” och under sin skolgång uppleva möjligheten att nå mål och slutligen gå ut skolan med minst godkänt i alla ämnen.
Skolan ska stärkas i gemenskap kring huvuduppdraget lärande. Denna gemenskap kring lärandet omsluter alla i skolan, ingen undantagen, vilket gör att dörrarna till klassrummet måste öppnas till förmån för det lärande som sker där inne.
Lärandet är i fokus. Det kan vi alla dela:
- Hur förutsättningarna ser ut för eleven att vara lärande,
- hur lärandet möjliggörs i klassrummet,
- hur lärarens undervisning utvecklar lärande,
- hur lärarens förmåga att relatera till eleven och eleverna kan utvecklas,
- hur relationer utvecklas i klassrum och i skola
- hur läroplanens intentioner efterföljs och utvecklar den pedagogiska diskussionen
- kunskap om läroplanen och hur den förverkligas i det dagliga lärsituationerna
- och följa lärandet genom dokumentation och formativa bedömningar och förhållningssätt
- att samtala om skolan utifrån ett skolperspektiv och utifrån uppdrag – där huvuduppdraget är elevens lärande
Det betyder att alla vi som arbetar i skolan ska ha detta stora lärande fokus ihop och ansvara för det tillsammans med eleven. Eleven är agent i sitt lärande, precis som läraren också är det.
Lärande är ett stort begrepp som ska verka för att eleven kan skolanknyta – dvs göras delaktig i skolan, till ämnet, till lärare och klasskamrater, till vaktmästare och matbespisningspersonal, till rektor och till den fysiska miljön; själva skolan.
Återigen – det handlar om gemenskap med och i – och där är vi alla ansvariga för elevens hela skolgång. Om vi lägger uppdraget LÄRANDE som den samlande tanken så har vi alla något i det yttre att diskutera och utveckla.
För att förtydliga: Skolanknytning handlar inte om att:
- hitta felen i eleven
- förklara elevens oförmåga utifrån uppväxt och hemförhållanden
- skapa avstånd mellan skola och elevhälsa
Tvärtom handlar det om att skapa gemenskap i det yttre och det verkliga. Det handlar inte om föreställningar om barnet eller om utforskande efter inre orsaker. Det handlar om verkligheten i skolan.
Det inkluderar också alla – eleven, läraren, psykologen, fritidspedagogen, skolsköterskan, kuratorn, specialpedagogen, skolbespisningspersonal, skolintendenten, vaktmästaren, skolbibliotikarien och rektorn – och tillsammans kan de undersöka lärandet och dess möjligheter eller hinder. Jag letar efter gemenskap i styrdokumenten – inte avstånd – jag tror också på allt som gynnar eleverna och deras möjlighet att lära.
Skolan måste också ur detta perspektiv skapa ramar för sin verksamhet och sitt ansvar. Skolan kan inte längre bli en plats som löser alla problem kring barn och unga. Skolan ska däremot bli bättre på att ta just sitt ansvar och samlade grepp kring det som är skolans uppgift – skapa förutsättningar för lärandet och det för alla elever. Den skolplikten är vida större den skolplikt som gör att eleverna kommer till skolan varje dag.
