Adeptens kärlekspedagogikförklaring

Jag blir glad! Och jag länkar! För jag behöver den glädjen det här ger mig. Jag  behöver samla på mig det jag vill komma ihåg här på min blogg. Så är det!
Att jag känner en glädje den tänker jag också tillåta mig. Om och om igen.

Publicerat i Barns rättigheter | 4 kommentarer

Rapport från en ko!

Det är mycket sällan det kommer rapporter från kohagar. Det är mycket sällan man förstår att en ko kan uttalas kossa. Det är väldigt sällan man tänker att fyrklöver faktiskt är mat för en ko som inte förstår sin lycka i att hitta ett sådant ovanligt turtecken. Det är mycket ovanligt att man tillskriver kon några som helst andra ägenskaper än att det är ett nötkreatur. Det är ganska tråkigt att man alldeles för sällan ser kon som en egen liten varelse som säger MU och tuggar i sig lite gräs för att det är gott. Det är sällan vi tänker att vi känner oss ko-vänliga då vi dricker lättmjölk. Det är alldeles för sällan som vi tänker att kon har ett namn och att just denna ko, kanske heter hon Mathilde coh skrutttar omkring på en äng i Frankrike och betyder något alldeles speciellt för några mycket få och speciella personer, att just den kon lämnar ifrån sig något så fantastiskt som en underbar mjölk som man kan göra fantastiskt smör av. Det är alldeles för sällan vi tänker på kon som en kossa!

Om man frågar kossan svarar hon säkert MU till det mesta vi undrar över.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 1 kommentar

Allt är nytt – och så väljer jag att förstå det

Det är så att om jag tänker – allt är nytt – så förhåller jag mig till saker och ting som om de vore nya. Det betyder att jag håller ett nyfiket öga på sådant jag vet är ofantligt bekant. Men om jag inte gör det så kan jag inte se det nya jag ska undervisa om. Det som är vant och invant hos mig, lärt och utnyttjat, är nytt för den som aldrig tidigare mött det jag kan. En bokstav är en ny bokstav för den som inte har sett bokstaven förr. Meningen är betydelsefull för den som aldrig tidigare läst den. Det utnötta citatet är alldeles fantastiskt för den som nyss hörde det för första gången.

Jag är så rädd att min gamla vana ska störa det för dem som är i färd med att lära. Jag måste därför hålla mig en aning vaksam på min egen tristess och min vana och förtrogenhet. Jag måste göra nytt. Om och om igen!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Allt är nytt – och så väljer jag att förstå det

Textrörlighet hos förskolebarn

Textrörlighet är ett begrepp jag är mycket förtjust i. Jag tror på dess innehåll ohc betydelse för pedagogiken, läsningen och förståelsen för vad barn gör och hur de agerar kring text. Idag föreläste jag för förskolepedagoger. Jag tog upp begreppet.

Fenomenet var bekant. Den att om man läser en bok om exempelvis en nalle så springer de små barnen och hämtar en nalle. Detta är i begynnelsen textrörlighet. Begrepppet textrörlighet behöver utforskas i elevernas aktioner och begreppet måste förstås av oss pedagoger.

Detta är något väsentligt att få syn på. För om en liten unge som får uppleva text kan härleda den till sin verklighet och hämta in ett objekt utifrån så är det en berätttelse om förståelse av text och av sig själv.

Det är Caroline Liberg, Uppsala Universitet, som infört begreppet i förståelsen för hur barn visar och lär, utvecklar relation till text. Jag har infört begreppet textrelationsrörlighet. Det är en annan sak. Då handlar det om vem man står i relation till. En slags konsekvens av källkritiken och min kärlek till källan.

Publicerat i Källkritik och undervisning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

De pedagogiska frågorna

De pedagogiska frågorna – de ska ständigt leva i skolan. Vilka frågor vi kan ställa oss beror på de fenomen vi kan upptäcka. Det gäller att vara nyfiken på vilka frågor vi kan skapa.

Publicerat i Frågekonsten | Kommentarer inaktiverade för De pedagogiska frågorna

Jante och hakan som sticker ut



Om man sticker ut hakan – så är det väl inte riktigt meningen att man längtar efter att någon slår på den – det ansvaret vilar väl hos den som känner sig frestad – utan mer att man vill vända och vrida lite på det som vi gör dagligdags, skapa en ny tanke, kreativisera och vitalisera, även om man inte har riktigt rätt i sak och tanke. Jag sticker ut hakan ibland, men skulle önska att någon sa

– snygg haka du har! Väldigt vad den sticker ut! Vad vill du med det du har att säga? Nej, jag tänker inte ta tillfället i akt att slå till den, snarare lyssna till vad du försöker säga.

Jag tycker det är en aning modigt att sticka ut sina hakor. och jag anar att uttrycket hör samman med Jante. Och jag är inte riktigt vän med Jante. Jag tycker Jante är en fjante. Vi har inget riktigt behov av en Jante. Vi har behov av diskussionerna!

Det är bättre att sticka ut hakan än att sticka in hakan under en varm och stor yllesjal!


Publicerat i Hinder för lärande | Etiketter , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mina tankar om kursplaner och läroplan

Mina tankar om läroplan och kursplaner har jag utvecklat under mina lärarår. De som har läst min blogg under lång tid vet hur nära jag är det uppdrag jag har. Jag bär ständigt med mig mina dokument, läser dem dagligdags för att förstå och omsätta.

Jag har också presenterat min syn för Skolverket, då det jag tänker och visar har utvecklats under åren. Jag är mycket noggrann med hur att omsätta läroplanens demokratitanke, noggrann med att kursplanerna genomförs och utvecklas.

Det finns de som tror sig förstå bättre, och det kan nog vara bra, men dialogen kring hur att förstå en läroplan och omsätta kursplaner är en akt av ständig kommunikation just med dessa dokument som grund, bas och gemenskap – och aldrig någonsin sluta sig till en form och en modell.

Skolinspektionens rapporter tillför mitt tänk mängder av information som gör att jag funderar i vidare termer. Jag tror på den kommunikationen.

Den allra viktigaste dialogen kring dokumenten och dess innehåll anser jag hör hemma i klassrummet och bland och med eleverna. Det är i detta rum, här och nu, det absoluta uppdraget ska synas och ge sig till känna. Bland och för eleverna. Så ser jag på demokratiuppdraget.

Vi får i de kommande och väntade kursplanerna äntligen inget övre tak för vad vikan lära oss i skolan! Det tycker jag är stort. Jag har aldrig någonsin varit vän av uppnåendemål eller strävansmål, trots att jag är mycket förtjust i just strävan efter att lära och utvecklas i relation till något större. Nu är det taklösa lärandet ett faktum. Det finns därmed inga begränsningar i hur mycket. Däremot begränsas uppdraget till ett färre antal fokus och objekt. Det torde göra det lite enklare för oss. Jag ser fram emot det framtida.

Som den Vygotskijtänkare jag tillåter mig att vara!

Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , , , , | 2 kommentarer