Ordberikarpresenten jag fick av eleverna och läraren

P1260564

Jag fick en ordberikargåva av eleverna. Den blev jag så glad över. Jag öppnade med spänning. En present med de bästa orden för dagen. Lika många ord som eleverna. Ordberikarpresenten läste jag upp ord för ord och med olika röster. Det är en vacker present. Eleverna går i årskurs ett. Läraren går också där.

P1260565

Publicerat i Ordförrådet | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Ordberikarpresenten jag fick av eleverna och läraren

”Faran med att planera”

Vi var på promenad i skolan. Jag som besökte den. Läraren som visade mig runt. Jag tittar noggrant. In i glasskåp där uppstoppade fåglar blickar ut, i glasskåpen där vinsterna och pokalerna står och så det där glasskåpet där de skapade alstren finns och …

– Vad är det där? frågar jag och pekar på en slags vit hård massa med en gaffel i.

Det var läraren som planerat för gipset som skulle användas senare under dagen. Det som eleverna skulle få göra avtryck i. Den stenhårda planeringen. Att gipset brann några sekunder senare … och kvar lämnades denna påminnelse.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för ”Faran med att planera”

Tänka med tonerna

Körling fotograferar 2014

 

Jag minns hur eleverna efter ett prov i något ämne kom till musiken. Där spelades indisk musik. De satt alldeles tysta. Lyssnande. Och det lugnet. Att lyssna länge. Tänka med tonerna. Nästa lektion frågade eleverna efter musiken igen. Den där musiken som spelades förra gången.

– Var det Mozart eller någon musik från något land? Får vi lyssna igen?

Publicerat i Musik | Kommentarer inaktiverade för Tänka med tonerna

Bildämnet: Hur tänker vi kring det?

Körling ritar 2014

Hej Ann-Marie!
Jag skulle så gärna vilja höra om dina tankar om de estetiska ämnena, jag går nu bildlärarutbildningen och är den enda från 4-6 lärarna som valde den inriktningen då vi ”skrämts” med styrt att de inte ger jobb och att mer eller mindre får verkligen känslan av att det inte anses viktigt från politikers sida då vi hade en föreläsning med en aktiv lärare som sa att de i F-3 nu har 30 min bild i veckan. Det är så skrämmande. Hur hinner man behandla läroplanen på 30 min? Hur har man ett bildsamtal med ett 30 elever på 30 min? Man hinner knappt plocka fram vattenfärger och tillbehör i en årskurs 1 tex.
Jag tycker det är så oerhört viktigt att eleverna får utlopp för sitt bildspråk och för dem som tampas i andra ämnen att få en fristad i ett övningsämne.. håller du med mig? behöver din inspiration då jag känner mig ambivalent och lämnad in i framtiden som bildlärare !! Tack för en bra blogg !

Så här tänker jag. Jag hoppas att fler ger sina synpunkter på din fråga och dina funderingar. 

Fick detta meddelande på min blogg. Jag oroas också en aning för hur vissa ämnen är högre värderade än andra trots att de finns i en nationell plan för vad skolan ska ge eleverna. Om vi tittar i tidningar, böcker och hur vi människor formulerar oss så är bilden en avgörande del av vår kommunikation. Hur vi förstår bilder och hur bilderna kommunicerar med oss en viktig del av att delta i kommuniktion och i samspelet. Det handlar inte om att ge eleverna kunskap om hur att måla, teckna, rita utan hur att förstå sitt språk och hur att förstå andras. Allt mer av kommunikationen handlar om manipulation och där är bilder en del av det vi först möter och det vi först omedvetet eller medvetet påverkas av.

Att utveckla sin förmåga att skapa bilder för lust och för mening handlar om att det finns både tid, lärare, en tillåtande miljö och med alla möjligheter att utforska färg, penslar, tekniker och få pröva efter att se modeller och gestalta självständigt och utforska sitt eget bildspråk. Att vara skapande i bild är en kreativ process och den är arbetssam. Jag minns min egen bildutbildning som krävde mer av kognition, känslor och mödosamt skapande än jag själv trodde. Jag vet att jag var slut efter några timmar i bildsalen, trött på ett annat sätt än i andra lektioner. Jag var känslomässigt involverad i hur jag målade, tecknade och utforskade. Inget kunde betraktas som skräp eller som oviktigt. Allt hade någon slags innebörd.

Att förstå bilder är en stor undervisningsuppgift. Att sätta samman text och bild kan visa läraren hur eleven förstår texten och bilden. Det är många kunskaper som flätas samman då eleven väljer bilder för att illustrera en text. Man kan ställa många frågor till eleven rörande val av illustration eller fotografi. Elever har berättat hur de letat igenom bilder och hur de måste kunna något om innehållet för att välja illustration. Titta på hur tidningar använder bilder och fotografier. Fotografierna är i många olika genrer. De har syften och de har avsändare. Det finns en värld att utforska kring den negativa bilden, dvs, det som inte syns i bilden men som krävs för att bilden ska kunna bli till; fotografens val av plats, fotografen själv och vad som kan vara runt omkring det som inte visas men som ändå påverkar bilden.

Mycket i bildämnet handlar om kommunikation och om skapande. Det finns mycket språk att hämta om vi berättar oss in i bilderna. Jag hänvisar till bildpromenaden.

 

Publicerat i Bildpromenaden, Föreläsningar jag ger, Fotograferingen, Källkritik och undervisning, Konsultation av något slag, Lärarens språk, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogiska samtal, Styrdokumenten, Undervisningen | 2 kommentarer

Känslorna är inom ramarna för berättelsen

Körling ritar 2014

Jag gråter då jag läser. Jag läser sista kapitlet och jag känner lättnad och glädje. Jag gråter för att jag blir lycklig. Sen tänker jag att jag ligger där i min egen soffa, långt ifrån det äventyr jag tagit del av. Utanför faller snön och vinden kastar om från ett håll till ett annat. Men läsningen gav mig sommaren. Jag kände myggbetten på benen och texten berörde mig långt därinne, längst där inne. Jag gråter för att jag delar livsödet med den jag läser om. Jag känner lättnad för att jag önskar lättnad åt den jag läser om. Orden och meningarna sätter igång mina känslor. Inte en mening. Alla meningar ihop. Hela bokens innehåll summeras i de tårar som rinner nedför mina kinder på de sista sidorna.

Känslorna! De jag får tillgång till. De boken ger mig att känna. Och allt inom ramarna för innehållet. Sorgen, glädjen, skräcken, förvåningen är inom bokens ramar och berättelse. Det är mina känslor. Det är inte bokens känslor. Mina egna. Alldeles, alldeles egna.

Jag stannar vid det. Där mina känslor väcks är min historia också berättad. Jag har fått en spegel. Kommunikationen är mellan bokens innehåll och mig. Min livsberättelse är min egen. Tårarna mina egna.

Publicerat i Barns rättigheter, Boken i undervisningen, Kommunikationen, Litteratur och läsning | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Känslorna är inom ramarna för berättelsen

Få grepp om henne

Körling fotograferar 2014

Jag var välklädd. På gott humör. Jag var på väg ut på promenad. Skulle möta några på andra sidan bron. Ansiktet ordnat. Köksbordet såg fint ut då jag gick. Jag kände mig upprymd. Lätta steg. För mig lekte livet en kort liten stund. För livet leker inte ständigt. Det är inte så livet är. Och vad som sker i livet är inte enkla saker, sällan räkmackor utan oftast svårigheter, stunder av lycka, få stunder av lycka och ibland så är livet just där man själv är. På promenad. En stund där allt tycks vara gott.

Jag såg det genast. Flickan på andra sidan. Det såg märkligt ut. Precis då jag insåg att hon tänkte hoppa från bron började jag springa. Jag hoppade över ett staket, höll upp händerna mot bilarna som körde i hög hastighet och jag lyckades komma över alla filer och nå fram till flickan.

Jag vet inte vad jag gjorde. Inga tankar om vem jag var fanns inte inom mig. Inte heller någon tanke om vem hon var fanns där heller. Det handlade om en enda sak. Få grepp om henne. Jag har ingen aning om vad jag gjorde för att få henne över staketet. Den styrkan kände jag inte i mig själv. Det järngrepp jag tog visste jag heller inget om. Då vi båda var på rätt sida fick jag brotta ned henne, lägga mig över henne, hålla fast hennes armar och låsa hennes ben. Hon var stark. Jag var för en stund starkare. Jag hade min kind nära hennes kind. Jag talade lugnande. Sjöng en sång. Hon försökte bita sig loss. Jag tvingade ned huvudet mot asfalten. Mitt huvud vilade tungt mot hennes. Min röst viskade lugna ord. Höll hennes armar fast. Hennes ben låste jag under mig. Hörde sirenerna. Då kunde jag för en liten stund tänka om situationen. Hjälpen. Vi skulle få hjälp.

Hjälpen kom. Ambulansförarna tog vid. Polisen tog vid. Jag stod kvar. Smutsig. Blodiga knän. Trasiga strumpor. Ingen frågade mig om något. Och plötsligt var solen tillbaka igen. Flickan borta i ambulans. Polisen lämnade platsen. Jag gick över bron. Stum. Jag minns att jag höll min kind mot hennes. Jag minns att hon var späd. Ett barn. En liten varelse som tänkte hoppa.

Känslorna kom ifatt då jag satt på en bänk. De jag skulle träffa såg mig där. De frågade mig vad som hade hänt. Jag var smutsig i ansiktet. Och jag skakade. Någon gick förbi mig. Allt var overkligt då jag hörde någon fnysa åt mig:

– Djävla alkis.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter , , | 2 kommentarer

Lektionsförslag: Skriva efter en modell

Astrid Lindgren skriver i Rasmus på Luffen, 1956, s. 141

”Ingen finns som kan hjälpa honom. För de gråa stugorna är tysta och övergivna, deras fönster är döda och tomma. Ingen vänlig hand öppnar en dörr i den blåsiga sommarnatten, ingen vänlig röst ropar genom ett öppet fönster: ”Kom in här, så ska vi gömma dej.”

Vi kan använda detta stycke och hitta på egna berättelser som vi skriver ihop.

”Alla fanns där runtomkring honom. För de röda stugorna var vakna och befolkade, deras fönster stod öppna och gardinerna rörde sig lätt i vinden. Händer öppnade dörrar i den stilla morgonen, alla ropade vänligt genom öppna fönster: ”Kom in till oss, så ska vi servera dig morgonkaffe.”

Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Lektionsförslag: Skriva efter en modell