Till lärarkollegorna i Borås

Hej kära lärarkollegor i Borås.

Jag vet att ni idag är inne på bloggen och studerar undervisningsidéer.

Ni är alltid välkomna att skriva en rad, fråga, undra, tänka tillsammans med mig.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Publicerat i Kollegialt lärande, Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Till lärarkollegorna i Borås

Visionen och skolans identitet

Igår besökte jag en skola som hade en vision som verkade möjlig att uppnå. En sådan vision är rimlig och kan skapa identitet: Här på skolan kan vi möjliggöra att både nå visionen men också behålla den när den inte längre är en vision utan en del av skolans identitet.

Då jag visar eller modellar undervisning kan det ibland förefalla omöjligt att genomföra det jag visar. Ibland inte alls. En del lärare lånar och gör till sitt medan andra väntar och funderar länge och kan också vara kritiska, vilket ska främjas. Efter något år prövar de och ofta återkommer de till mig med en reflektion. Någon har blivit arg och sagt att ”det där är omöjligt” men efter att ha prövat upptäckt att eleverna blev mer engagerade och undervisningen gjorde läraren både glad och nyfiken. Den modellade undervisningen har man fått se, uppleva, delta i och varit med att dras in i. Den upplevelsen är en del av lärandet. En del av vägen att pröva själv. Visionen om undervisningen är därmed inte längre avlägsen.

Om jag visar något förverkligar jag något. Det är inte tomma ord. Det är omsättande och genomförande. Då jag själv lär mig kan jag känna att det där är omöjligt men å andra sidan inte eftersom jag har både deltagit och fått se någon annan göra det. När visionen blir greppbar är den därför möjlig.

Visioner har en tendens att bli lite tomma trots att de låter så bra och förefaller så rimliga. Men vi når aldrig dit. Hur blir vi världens bästa skola? Hur hanterar vi besvikelsen över att aldrig nå dit? Hur känns misslyckandet att komma på plats ett i världsrankingen? En tävling.

Skolan ska främja och verka för både lärare och elever på skolan. Vilken vision synliggör ett sådant arbete?

Visionen behöver sippra ner i genomföranden, utforskande, samtal, diskussioner, tvivel, möjlighet att lära av andra, exempel och över tid bli något som kan liknas vid skolan identitet och därmed bli en del av hur man upplever sig inkluderad i visionen och arbetet som man gör.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

 

Publicerat i Om jag vore rektor, Pedagogik, Redskapen, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Visionen och skolans identitet

Riv av etiketterna som sätt på elever, lärare och skolor

I Läraren inom mig, 2014 skriver jag:

Vi borde lära oss att se om, se på nytt och återse varandra i skolan. Såväl i kollegiet som med eleverna. Vi kan aktivt medverka till att riva av etiketter som fastnat på eleverna, på lärare och på skolor. Vi kan berätta oss till förändring.

På en buss sitter en mamma och en pojke. Pojken är fin i sina nya kläder. Han sitter med den nya skolryggsäcken i knäet. Hans mamma ler ömt mot honom. Ler också mot mig,

– Ni ser så glada ut, säger jag.

De nickar. De är glada. De är på väg till den första skoldagen. De har hört så mycket gott om skolan. De känner hopp.

Oavsett, vad, hur och varför, ska skolan leva upp till att mötet med de här två resenärerna fortsätter att betyda hopp; att skolan är lika viktig som de tänker sig den. Det är skolans uppgift.

Ur Läraren inom mig, Pedagogiska berättelser, s. 224  

Boken är nedsatt i pris. För en hundralapp kan du köpa den.

HEJ HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Publicerat i Anpassning, Föreläsningar jag ger, Kommunikationen, Läraren inom mig, 2014, Skolyrken i litteraturen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Riv av etiketterna som sätt på elever, lärare och skolor

”Början” är ordet

Början

Jag har inte lärt mig skriva några ord än, men när jag är tre år kan jag bokstaven J,

älskar hur den börjar sig som en krok

som jag noggrant sätter på en rak hatt,

precis som min syster lärt mig att göra. Älskar

hur bokstaven låter och löftet

om att den en dag kommer att sitta ihop med mitt namn,

mitt eget

som jag kommer att kunna skriva

helt själv

Utan min systers hand på min,

som hjälper den att göra det den ännu inte kan.

Så fantastiska orden som långsamt kommer till mig är.

Så underbart de bara fortsätter och fortsätter.

Kommer orden att ta slut? frågar jag

när jag kommer ihåg.

Nä, säger min syster, som nu är fem år

och lovar mig

oändligheten.

 

Läs denna text för föräldrar. Sätt upp texten i skolan. Upptäck förskolans arbete och sätt upp texten på Förskolan. Hos mödravården. På BVC. Detta ofantliga äventyr att få lära sig. Natur och Kultur borde göra en affisch. En läsvänlig sådan där detta äventyr synliggörs för oss vuxna och visar vägen till det vi verkar för.

Jag tackar Jacqueline Woodson för läsupptäckten på en av många sidor i boken BRUN FLICKA DRÖMMER, 2019

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling

Publicerat i Anpassning, Modellerna, Om jag vore rektor, Ordförrådet, Relationer och vänskap, Skolstart, Undervisningen, Värdegrunden | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för ”Början” är ordet

Undervisning: Inspirera med en bild (ur boken) och allt som kommer ur den

Låt eleverna möta en bild ur en bok då de kommer in i klassrummet. Låt tavlan du skriver på bli en yta för upptäckter och gärna samtal. Vad är det vi får se? Vilka tankar ger bilden? Vilka frågor vill vi ställa? Varifrån är bilden hämtad? Varför tittar vi på den?

Bilder är omedelbara. De träffar oss direkt. Som musik. Vi känner. Vi ser. Vi kan tänka. Vi kan samtala. Pröva att ge ett innehåll då eleverna kommer in i klassrummet. Det gör att vi får ett innehåll snarare än en uppgift. Tavlan är också en yta för kommunikation med det vi får möta. Inte endast en yta för information och punkter för vad att göra.

Inledande möten med innehåll och samtal gör att vi skapar ett fokus. Om engagemanget kring bilden blir stor kan man låta sig inspireras av elevernas samtal och göra både drama av bilden men också en text där dialogen mellan den äldre och den yngre kan vara att innehåll för skapande, tänkande och ge utrymme för fantasi. Frågorna ska möjliggöra för eleverna att muntligen ta utrymme. Det är därför frågorna inte går att svara fåordigt på. Vi ska tänka, kommunicera och lära.

Frågor att ställa: 

  • Vilka likheter finns det mellan de två?
  • Hur skiljer sig skateboarden från rullatorn?
  • Vad tror ni att hjulet betyder för människan?
  • Den ena har hjälm den andra inte – förklara varför?
  • Vad pratar de om?
  • Vart är de på väg?
  • Känner de varandra?
  • På vilket sätt känner de varandra?
  • Vad händer om tanten tar skateboarden och barnet tar rullatorn?
  • Vad kan boken handla om?

Lägg till tre ord ur bokens innehåll:

  • förväntansfull
  • förvirrad
  • stressade

Diskutera hur dessa ord kan höra ihop med bilden. Diskutera vad det är för bok orden är hämtade ur.

Lägg till tre meningar ur boken:

  • Då har man ställt till det igen.
  • Vi får prata imorgon.
  • Det blev tyst en stund.

Läraren högläser meningarna och eleverna får härma.

  • Vad handlar bilden om?
  • Vad har hänt?
  • Vad kommer att ske?

Nu utvecklades denna start till en lektion. Ta vara på aktiviteten. Om den inte uppstår bli en berättande lärare. Ställ alla de här frågorna själv. Besvara dem inte. Låt frågorna hänga i luften. Ställda frågor kommer att leda till många svar och nya frågor.

Skriva och lägga till:

Ta författaren Mats Wänblads meningar och bli en medförfattare och skriv till egna. Läraren introducerar citattecknet och varför:

  • ”Då har man ställt till det igen.”
  • Jag tappade pengarna jag skulle handla för.
  • ”Vi får prata imorgon.”
  • Mormor tittade på mig med allvarliga ögon. 
  • ”Det blev tyst en stund.”
  • Det enda man kunde höra var stegen i gruset.

Då har man plötsligt skrivit något också. Läs upp elevernas texter och fortsätt att lära och läsa i böckerna. Detta exempel fungerar för årskurs 1-4. Men modellen är generell och fungerar för alla lektioner och samtliga språk. Undervisar vi i engelska är språket engelska.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Källa:

Wänblad, Mats/Andersson Keusseyan, Maria: Vårt lilla landslag och stora klubben, Rabén & Sjögren, 2020 

 

 

Publicerat i Bildpromenaden, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Källkritik och undervisning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Undervisningen | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Undervisning: Inspirera med en bild (ur boken) och allt som kommer ur den

Digital föreläsning och hur blev det?

Då jag föreläser brukar jag skapa dialog och samspel med dem jag föreläser för. Det är en aktivitet jag strävar efter. Som föreläsare känner jag av reaktioner och värnar frågorna och därför är jag beroende av det gemensamma rummet och ögonkontakt med de som lyssnar.

Nyligen höll jag en digital föreläsning. Saknade allt det som möjliggörs då vi möts i det gemensamma. Så jag funderade över hur det blev och frågade rektorn. Blev glad över återkopplingen som jag behövde denna gång:

Det blev alldeles toppen! Du snurrade igång idéer och tankar precis så som jag hoppats.
Arbetslagslagen har presenterat sina språkutvecklings aktiviteter för varandra och vi är definitivt på gång med något himla bra!
Pedagogiska samtal är inplanerade om språk för hela läsåret och i arbetslagen stämmer de av enligt mötesstrukturen. Nuläge är gjort genom elevintervjuer framförallt i arbetslagen.
Och alla ämnen är på gång och det är nästan det bästa av allt. Att höra idrottslärararns diskutera språkutveckling gör mig som idrottslärare och skolledare lycklig.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Publicerat i Anpassning, Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Inkludering, Kommunikationen, Konsultation av något slag, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogiska miljöer, Relationer och vänskap | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Digital föreläsning och hur blev det?

Möta upp elevernas förväntningar på skolan

Eleverna vet att de ska få lära sig i skolan. De har också förväntningarna på vad de kommer att få möta och vad som kommer att hända. Vad har de för förväntningar? Vi bör fråga och lyssna.

I den nyutkomna barnboken Nu börjar vi skolan! av Katja Tydén och Ingrid Flygare läser jag om dessa förväntningar. Skolan inte ska gå i fällan att mjukstarta. Skolan ska starta, börja, sätta igång.

Jag läser om vikten av att ge det skolan har att ge. Ge läxor. Ladda dem med samma glädje och nyfikenhet som eleverna känner. De som är rädda kan upptäcka att läxan inte är så komplicerad. Skolarbetet skänker mening och glädje. Det är den laddningen vi kan ge det innehåll vi låter eleverna möta.

Om skolan ska eleverna kunna berätta. Om arbetet de gör, om tankarna de får och om det de upplever att de kan och om det som ligger i framkant. Det är ett begynnande äventyr. Låt skolans arbete betyda något avgjord viktigt.

Hej HOPP och tack för God Läsning!

Anne-Marie Körling

 

 

Publicerat i Anpassning, Barns rättigheter, Boken i undervisningen, Eleverna!, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Möta upp elevernas förväntningar på skolan