LGr-11: Om strukturerad undervisning

Postat den 26/01/2011 av Anne-Marie Körling

I läroplanen, under rubriken KUNSKAPER (sid 10) finns det ord om hur undervisningen ska bedrivas i skolan ”Skolan ska erbjuda eleverna strukturerad undervisning under lärares ledning, såväl i helklass som enskilt.”

Jag har i flera blogginlägg här beskrivit hur en lektion kan byggas upp så att detsvarar på uppdraget om den strukturerade undervisningen. Innehållet kan sedan hämtas ur kursplanerna, dvs oavsett ämne. Det är läraren som är ansvarig och det är undervisningens innehåll som ska möjliggöra för eleven att lära. Jag har också funnit meningen:

”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet.” Jag funderar mycket på vad skapande arbete menas, och jag gör det inte lätt för mig. Jag tror att det är större betydelser än att skapa en uppsats, måla en teckning. Det är ett övergripande anslag om handens görande, tankens kreativitet och möjligheten till uttryck av många språk som kan kallas skapande arbete. Frågan är om detta skapande verkligen syns och erkänns is kolan. Är det producerande vi ägnar oss åt eller skapande som inkluderar?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lgr 11: Meningar jag vill diskutera … bland alla meningar jag vill diskutera
  2. Om eget arbete till pågående undervisning i klassrummet
  3. Lgr 11 betonar undervisningen
Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för LGr-11: Om strukturerad undervisning

Redskapen är det vi använder

Postat den 26/01/2011 av Anne-Marie Körling

Jag förundras över våra redskap. De är våra möjligheter. Klassrum behöver visa upp de redskap som finns att tillgå. Barn och elever kan inte veta vad som finns att använda. Det pedagogiska anslaget att visa bör gälla redskapen också. Vad finns det på skolan? Och det vi själva klassar som gammalmodigt kan vara en helt ny värld för de som inte använt, sett eller mött det vi har kasserat. Handen – ja… här visar en årskurs tvåelev vad en hand kan vara bra till. Handen måste ju räknas som något slags redskap också …


Inlägg som berör samma teman:

  1. Redskapen måste finnas tillgängliga
  2. Diciplinen att fostra med hela handen
  3. Flygplansöverblick – redskapen vi använder – och nätverket vi lever i
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Redskapen är det vi använder

Redskapen måste finnas tillgängliga

Postat den 26/01/2011 av Anne-Marie Körling

Att utveckla sitt lärande bör tillåtas också i miljön. Lärande med redskap är en förutsättning för att utvecklas. Yxan lärde människan att utvecklas, och yxan utvecklades av människan. Pennan uppfanns och pennan formade människan. Gaffeln fostrade till bordsskick och gaffeln fick bli ett ord. Datorn är ett mänskligt redskap som också formar och fostrar människan. I miljön visar vi våra elever hur vi ser på deras förhållande till möjligheterna, finns redskapen för eleverna? Är de inlåsta i skåp tilltror miljön inte eleverna ansvaret att välja redskap. Finns de överhuvudtaget inte alls så är skolans miljö frånvänd samhället i övrigt. Och miniräknaren är ett redskap som man måste förstå de matematiska möjligheterna med – en miniräknare kan aldrig vara fusk – bara hjälpmedel i undersökande händer. Det ska bli mycket spännande att se när mobilen räknas som ett redskap för kommunikation, interaktion, språkutveckling, fotografering och redigering, mottagar- och avsändaransvar. Jag ser bara möjligheter. Jag tänker så långt tillbaka – om yxan inte funnits …


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skolmiljön – jag häpnar och tänker YES! (we can)!
  2. Att finnas utan att finnas
  3. Redskapen är det vi använder
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Redskapen måste finnas tillgängliga

Nationella prov – och elevernas kunskaper

Postat den 25/01/2011 av Anne-Marie Körling

Om  vi ständigt dokumenterar och följer upp elevernas kunskaper i den dagliga undervisningen, korresponderar vår lärarprofession i lärandets tjänst kommer lärandet att stå i gemenskapens fokus. Gemenskap med elevernas förståelse för sin utveckling, gemenskap med läroplanens intentioner och kursplanernas innehåll och lärarens profession. Detta handlar om en daglig verksamhet. Dessvärre förekommer den alldeles för sällan i skolans dagliga praktik. Det sker alldeles för få formativa inslag, alldele för lite av summeringar av lektioner och mycket sällan utvärderingar, såväl gemensamma som individuella.

De nationella proven får därför alla att hicka till. Lärare blir oroliga och därmed sprids oron till eleverna. Detta spänningsfält som nationella proven bidrar till är i mina ögon helt onödig. Nationella prov handlar om att undersöka likvärdighet, forma lärarens undervisningar och relation till styrdokument och forskning, samt självklart se att undervisningen syftar till att nå måluppfyllelse. Dessvärre krävs det av elevefna att delta i detta. Eftersom vi har alldeles för lite på fötterna av bedömningar i den dagliga verksamheten.

Det vore ett utomordentligt anslag att faktiskt gå igenom de nationella proven i efterhand och utveckla undervisningar i samspel med den analys vi har gjort tillsammans i kollegiet kring undervisningar. Låt oss också tänka – att de nationella proven i årskurs nio – exemplevis i ämnet svenska – handlar om ca tre timmar av presterande av eleverna. Detta summativa ska åskådliggöra om eleverna har lyckats med sin nioåriga utbildning.  men också hur lärarna lyckats genom ALLA utbildningsår. Det är en slags grande finale!

Frågan vi bör ställa oss – Hur kan vi tro att de nationella proven kan täcka allt. Hur ser de generella kunskapsinnehållet ut? Varför är proven utformade som de är? Vad står det i de omslutande texterna till proven? Vad händer om elever kan saker som vi med säkerhet vet att vi inte undervisat om? Vad händer med elever som inte kan och då vi inte har undervisat om det eleven visar att eleven inte kan? Vem är ansvarig? Varför denna hets? Varför denna tanke om de nationella proven som betygsgrundande? Hur kan de ensamma avgöra elevernas betyg? Om de gör det – var är professionen som såg, dokumenterade och följde med under alla de år som var? Hur många timmar har eleven gått i skolan? Är de nationella proven i årskurs nio som de forna stundentexamina då elever fick sin mössa och sprang ut ur skolan glad i hågen, eller bakvägen ut ur alltsammans med underkänt? Vem är ansvarig? Varför? Hur? Vad?

Hur kan vi göra? Hur kan vi tänka?

Jag tackar för frågan jag fick – och låtom oss tillsammans utveckla svaren – gärna ihop med eleverna!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Den pedagogiska diskussionerna under rättningarna av NP
  2. Summativa tankar om prov!
  3. Pirrigt så det förslår… att ha nationella prov
Publicerat i Formativ bedömning, Frågekonsten, Styrdokumenten, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , , , , , , | 3 kommentarer

Lgr 11: Fostransuppdraget

Postat den 25/01/2011 av Anne-Marie Körling

Skolan har ett tydligt fostransuppdrag. Vårt fostransansvar är ett samhällsuppdrag. Men vi missförstår fostransuppdraget med ordning och reda. Fostran handlar mycket lite om ordningsregler – mer om samspel mellan människor, regleringar som äger rum i mellanmänskliga möten. Och det är i en annan människas närvaro och kring något att göra och samspela kring som fostransuppdraget ställs på sin spets. Vem är jag? Hur blir jag till? Vem är du? Hur blir vi till?

Fostran är ett mycket obehagligt ord då det åläggs någon att fostra och någon att vara objekt för denna fostran. Det är subtilare än så!

För att förvalta fostransuppdraget bör detta ingå som en del i allt det vi gör tillsammans. Det ställer krav på oss som tror oss förstå uppdraget. Det handlar inte om makt, det handlar inte om form. Det handlar om mig som människa. Och dig! Och det vi som skapas i våra möten. Det handlar om oss! Vi!

Och vi kan mycket väl gå många år tillbaka i tiden, hämta några visdomsord i ellen keys; Barnets Århundrade, 1912:

Emedan detta för mig är uppfostringskonstens A och O upprepar jag nu vad jag har redan sagt i början och i mitten; Sträva efter att lämna barnet ifred, att omedelbart ingripa så sällan som möjligt, att endast avlägsna råa och orena intryck. Men lägg all din vakenhet, all din kraft på att din egen personlighet och livet självt, med dess verklighet, enkelhet och nakenhet, bli barnets fostrare. (sid.43, del 2)


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om styrdokumenten, lgr 11 och gemenskap
  2. Lgr 11: Läroplanens ska verka i kursplanerna
  3. Lgr 11: Generositet bör prägla skolan
Publicerat i Barns rättigheter, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Att bygga upp en lektion

Postat den 25/01/2011 av Anne-Marie Körling

Att bygga upp en lektion handlar för mig om att inkludera innehållet för lektionerna med elevernas aktioner (tänkande och görande) och utvärdera och summera det som ägt rum, såväl inne i elevernas huvuden som utanför på pappret och i samtalet.

Det betyder att jag måste bygga upp lektionen så att den kan innehålla allt detta, möjliggöra för lärandet i lektionen. Jag tänker så här:

  • Inledande av lektionen, ingressen, kan vara ett tydligt anslag från lärarens sida, förberedd med en text, ett fotografi, en mötesplats för det som lektionen ska handla om.
  • Elevernas tankar och reflektioner kring det fokus läraren har
  • Lärarens modell av det arbete som knyts till detta fokus. Läraren modellar undervisning, eleverna får därmed följa lärarens tänkande, strategier och utförande, också de svårigheter läraren tycker utmanar och de kunskaper läraren använder av det undervisningarna tidigare har behandlat.
  • Eleverna får gensvara, fråga och diskutera utifrån lärarens modell, ställa frågor, ifrågasätta, utveckla, argumentera, göra analys, vilja pröva och skapa eget.
  • Läraren modellar ytterligare exempel men denna gång är det eleverna som inbjuds att bidra till undervisningen. Eleverna får därmed ta stöd i lärarens modell och kan  utifrån den pröva att skapa egna modeller. Läraren värderar inte elevernas val utan utgår ifrån dem.
  • Därefter konstruerar lärare och elever uppgifter för klassen att grubbla, diskutera och lösa. Det kan handla om att skriva en text, diskutera skillnaderna mellan två fotografier, analysera två matematiktal skrivna av två olika författare, bearbeta förståelsen av skala, samtala om innehållet i den engelska texten, osv
  • Därefter är lektionen i aktion. Eleverna får välja arbetskollega, grupp, enskild och livligt diskutera och samtala, lösa och skriva. Läraren följer noggrant processerna, noterar, skriver upp, agerar i lärandet, följer elevernas diskussioner och deltar aktivt som samtalspartner, frågeställare och bekräftare. Lärarens roll är långt ifrån passiv.
  • Summering och diskussion. Lektionens innehåll ska diskuteras och därmed också elevernas bidrag till den. Vad blev resultatet av elevernas arbete i relation till lärarens modell och klassens modeller.
  • Utvärderingen måste avsluta lektionen. Utan utvärdering kan lärandet inte synliggöras och en del av processen förblir omedveten. Jag lyfter fram flera frågeställningar vilka pekar mot läroplan (lgr 11) samt innehållet i kursplanerna (Lgr 11). Frågorna blir därför:
  • Hur samarbetade ni?
  • Hur utvecklades kunskapen?
  • Vem lärde ni er genom?
  • Vad lärde ni er?
  • Exempel ur undervisningens innehåll
  • Exempel ur elevernas produktioner och gensvar på undervisningen.

Det slutliga arbetet jag gör som lärare – jag går igenom undervisningen i efterhand. Lägger ned större omsorg om efterarbetet än om förarbetet. Förarbetet handlar om att söka, finna och bearbeta ett fokus. Efterarbetet inkluderar elevernas relationer, aktioner och lärande ur vilka jag senare bygger upp andra lektioner.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarkonsten att göra märkbar skillnad under en och samma lektion
  2. Undervisning: Ramar för en lektion
  3. Undervisningsuppdrag – så här tänker jag generellt kring undervisning
Publicerat i Barns rättigheter, Formativ bedömning, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , | 1 kommentar

Coachande gensvar! Mail med en slags utvärdering

Postat den 24/01/2011 av Anne-Marie Körling

Ur min mailbox:

Jag har tänkt mycket på dina ord, meningar och tankar. Jag vill uttrycka min största tacksamhet för att du delade med dig av din erfarenhet, kloka reflektioner och värmande ord till mig. Den kompetensutveckling du gav mig såväl individuellt som under förläsningar gav mig insikt och förståelse. Jag är faktiskt lite avundsjuk på Malmöskolan som får ha dig som observatör och coach en hel vecka. När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag ta pengar ur egen ficka och låta dig vara i mitt klassrum en hel vecka. Jag känner hela tiden en lust att utvecklas som lärare… Man blir liksom aldrig klar.

Jag har arbetat stenhårt med att hitta en bra balans mellan att än mer markera (ge tydligare ramar) men samtidigt lyssna på varje elevs ord. Jag utvärderar också många gånger per dag. Jag satte upp målet att första samlingen på morgonen skulle fungera och att målet skulle uppnås på fredagen. Detta mål infriades redan på onsdagen.

En fråga. Får jag fortfarande skriva till dig och fråga om det är något pedagogiskt jag undrar över? Förstår om din tid är begränsad.

Ha en bra vecka!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Min barndom – en slags copyrighthistoria
  2. Coacha lärare – utvärdering av coachad lärare – och en lista över det jag gör
  3. Sms, mail och telefonsamtal om lärarnära frågor
Publicerat i Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Coachande gensvar! Mail med en slags utvärdering